I går kväll så packade jag in maken och alla nästan alla barnen inför surströmmingsätande hemma hos den ömma modern.

Oj vad gott det är med surströmming, den var precis så där lagom mjäll och hade en ordentlig sälta som lade sig som rosblad inne i munnen. Mmm!

När vi så satt där, hela familjen. Min syster med hennes äldsta dotter, min käre bror med hans barndomskompis Martin, mamma och hennes man så kom jag att tänka på första gången vi skulle äta surströmming sen jag fått barn. Jack var väl kanske 3 år gammal och den norrländska delikatessen skulle avnjutas hemma hos mamma. Då det regnade ute så valde vi att sitta inomhus, barnen skulle få korv och alla satt vi till bords. Då öppnar mamma burken!!

Man kunde riktigt se hur Jacks ansikte förvandlas från ett glatt, leende, förväntansfullt litet barnansikte till ett förvridet, misstänksamt och kräkfärdigt. Middagen slutade med att Jack vägrade sitta i samma rum som oss. Detta var det äckligaste han någonsin varit med om. Så nu, när vi skall njuta av surströmming. Så nu behöver faktiskt inte Jack följa med. Han klarar inte av lukten.

Vad händer i det Obbolianska hemmet ikväll då? Ja, inte mycket kan jag faktiskt säga. Jag skulle verkligen behöva städa, men värmen gör att man faktiskt hellre vill vara utomhus än inomhus. Ta vara på den lilla sol som finns innan semestern tar slut.

Kram, vänner, släktingar, kollegor, kända & o(ö)kända