I morse när jag och pojkarna vaknade så var Affe på ett riktigt "piss" humör. Han bråkade och gnällde och ingenting var bra, inte ens hans coola Batman-linne kunde få han på lite bättre humör.

Korkad som jag är så trodde jag att han vaknat på fel sida. Det kan ju hända även små, söta pojkar vet ni. Nå, vi klädde på oss, redo för dagis när Ebbe, min smarta 8-åring säger till mig;

-Men mamma. På skolan så säger dom att man skall vara hemma när man är sjuk. Behöver man inte det på dagis?

-Jo, klart man behöver. Säger jag och fortsätter, men Affe är ju inte sjuk. Lägger min hand på Affes panna för att visa Ebbe att Affe minsann inte har någon som helst feber…Stackars min lille prins. Affe är alldeles brännhet, glansig i ögonen och ser på mig med tårar i ögonen och säger;

-Mamma, jag känner mig faktiskt sjuk!

Ja. Så idag är jag hemma med höstens första sjuka barn. I vår familj i alla fall.

Tur att jag har så smarta barn hemma att dom påminner mamma om att man måste vara hemma när man är sjuk!