Nu är ju detta en definitionsfråga, är jag ÖVER – Viktig, eller bara Viktig eller är det ett ord, överviktig??

Nja, jag lutar nog åt det senare i just denna fråga. Även om jag anser att jag är nog en ganska så viktig person så är det inte det jag skall diskutera just nu…

Hur blev det på detta viset då?

Ja, de senaste 8 åren har jag faktiskt hållit samma vikt till och från. Jag skyller naturligtvis ifrån mig på en gång och säger att jag aldrig haft problem med vikten innan jag träffade maken (ha, ha) men jag vet ju innerst inne att det hela ligger endast på mig själv. Det kan ju iofs ha ngt med alla barnafödande år att göra men… andra kan ju gå ned. Jag är ju inte sämre än någon annan…eller?

Nå, i vilket fall som helst så har jag kämpat på med soppdieter, viktväktarna, GI, LowCarb osv i all oändlighet. You name it, i´ve tried it! Alla läkare jag träffat har velat göra tester på mig för att se om jag eventuellt har låg ämnesomsättning (Döööhhhhh, klart jag har. Annars så skulle jag ju bränna allt jag stoppar i mig på en gång) men alla värden har legat inom gränserna för vad som kan anses som normalt. Lite lågt men inte tillräckligt lågt för att jag kan skylla på det. Egentligen…Jag kan ju gå ned i vikt.

Nu i fredags så var jag till läkaren för att diskutera en eventuell viktoperation.

Det, mina vänner var inte det roligaste jag gjort i hela mitt liv.

Att sitta inför en helt främmande människa och behöva försvara sig själv och ge godtagbara skäl till varför jag anser att jag är en bra kandidat till en viktoperation. Hmm, jag kan komma på minst EN MILJON roligare saker att göra.

När jag så sitter där och vänder ut och in på mina matvanor, förklarar, bortförklarar och mår faktiskt lite illa så säger läkaren till mig, Du måste nog stärka din självkänsla, du är ju en vacker kvinna. Du måste sträcka på dig, ta mer plats i livet. Ge dig själv en klapp på axeln.

??? Va?

For jag till läkaren för att höra henne säga det till mig?

Ni som känner mig vet, att om jag tar mer plats så ryms inga andra. Jag älskar att stå i centrum, jag älskar att prata inför andra. Jag skulle nog snarare behöva få höra att jag måste ge andra människor mer utrymme… OK, trevligt att få höra att jag trots min viktighet är vacker, men… det var inte det jag kom dit för. Ville jag prata med en psykolog så hade jag bokat en tid hos en riktig psykolog inte en allmänläkare som lider av hybris.

Nå, då jag är den jag är så VET jag att hon inte får neka mig en remiss så nämnde jag det. Förhoppningsvis så skickade hon den på en gång.

Nu ligger ju denna operation (om den ens blir av) minst ett och ett halvt år framåt i tiden. Förhoppningsvis så har jag väl fixat min viktighet själv till dess. Men, nog är det väl själva fasiken, att man som väldigt viktig person, inte skall få be om hjälp ens av läkarna utan att de ifrågasätter en?

Inte är det så konstigt att folk drar sig för att gå till läkaren?