Jag kom just tillbaka från vår LunchPromenad och då kom jag att tänka på en sak:

 

Jag är en IDOL!!

 

Ha, ha! Nej. Bara i mina barns ögon även om detta absolut inte är att förkasta på något sätt så kan jag väl inte stoltsera med att jag har en bra sångröst passande nog IDOL juryn.

 

När Noah var liten och jag skulle sjunga god natt visor för honom så skrek han i högan sky:

 

Ja, nu kanske ni får en liten bild av hur bra jag sjunger. Men jag gör det, mer än gärna för att jag tycker det är roligt att sjunga och jag mår bra när jag får kackla som en höna. Barnen (som faktiskt är vansinnigt musikaliska trots deras mors totala brist) lider i smyg och maken som älskar mig säger ingenting mer än att han får ett litet pinat uttryck i sitt annars så vackra ansikte.

 

Men, jag vet mina brister och skulle aldrig för mitt liv få för mig att ställa mig inför en hel idoljury, en hel tv-värld bara för att någon stackars människa ljugit mig blå och sagt att jag kan sjunga.

Frågan som alla ställer sig är:

 

Varför, varför, varför, varför, får folk för sig att de kan sjunga? När de helt klart inte kan?

Har de aldrig sett uttrycken i folks ansikten när de sjunger? Har de aldrig spelat in sig själva och lyssnat? OK, de kanske har sjungit kareoke någon gång i fyllan och folk har jublat, men… kan man säga att man är en världsstjärna då? På fyllan sjunger alla någorlunda bra, omdömet försvagas rejält som ni kanske vet.

 

Vi pratade om det på jobbet i går, om hur man skäms när en del människor ställer sig upp och sjunger, totalt omedvetna om sin egen brist på sångförmåga. Varför skäms man egentligen?

 

Jag tror att man skäms för att de som står där och gör bort sig inte har vett nog att skämmas själva. Vad tror ni?

 

Hemtex skulle kunna tjäna en massa pengar på att sälja ”skämskuddar”. Speciellt framtagna kuddar som döljer både ansikte och öron men som tillåter andning ändå. Jag vet att jag skulle köpa en till varje familjemedlem.

 

I kväll har IDOL turen kommit till Umeå, jag hoppas för min egen skull att ingen som jag känner står däruppe och gör bort sig själv. Jag tänker nog inte se…Jag har ingen ”SKÄMSKUDDE” ännu.