när jag läser om barn som blir misshandlade, kränkta, förnedrade av de människor som skall stå dem närmast. Samma människor som gav barnen livet tar deras livsgnista och deras styrka ifrån dem genom att bete sig illa.
Jag blir så arg, så ledsen och vill göra något för dem. Men vad?
Mamma till Fyrafinakillar. Skriver om allt och inget, mest ordbajsar jag. Om ironi vore ett tilltalsnamn skulle det vara mitt, stundvis iallafall.
Min största passion i livet (förutom mina barn) är böcker, men av någon outgrundlig anledning så kan jag inte skriva om det. Jag kan nämna dem i förbifarten liksom bara.
Det jag skriver här representerar på inget sätt någon av mina arbetsgivare, mina ideella uppdrag eller någon av mina vänner eller min familjs åsikter.
Jag skriver som jag. Jag är jag - bara jag.
Senaste kommentarerna