Förhoppningsvis så är jag hemma för sista gången denna höst. Nu har faktiskt alla barnen varit sjuka. Alla har haft samma symptom, illamående, feber och allmänt olustiga.

I morgon så är det därmed jobb som vanligt.

DET känns skönt.

Jag kan ändå inte få bilden av alla misshandlade barn ur min skalle. Alla barn som blir psykiskt misshandlade, fysiskt misshandlade.

Jag fick ett tips om att jag som vuxen skulle vara extra uppmärksam på hur barnen i min omgivning verkar må. men, gör man inte redan det som vuxen?

I alla fall så gör jag det.

Jag pratade med en väninna om barnmisshandel och hon sa att hon systematiskt vägrade att läsa artiklar eller notiser om barn som blir misshandlade. Men, är inte det att blunda för problemet? Att stoppa huvudet i sanden gör ju inte så att problemet försvinner eller blir bättre utan då lever man ju i en låtsasvärld.

Barn blir misshandlade dagligen i detta land.

Trots att antiaga-lagen firar 30-årsjubileum berör var tionde kontakt med BRIS misshandel (8,5% av kontakterna fysisk misshandel och nära 4% psykisk)*

Är lagen för snäll? Vet inte föräldrarna om att man inte får aga sina barn? Är behovet av föräldrautbildning större än vad politikerna trott? Skall BVC ta ett större ansvar? Skolan? Vad? För något måste hända i allafall.

* Källa, http://www.bris.se/?pageID=230