Smilla som vår tiger heter har fått för sig att vi, jag och maken är hemskt fattiga så hon måste nog bidra med hennes assistans för att vi överhuvudtaget skall överleva. Detta är ju alldeles ypperligt. OM det inte vore så att Smilla försöker förena nytta med nöje.

 

Det hela började när vi skulle ha våra kära grannar samt Jimmy och Veronica på middag. Just innan alla gästerna kommer så smiter tigern in, bärandes på en liten ynka mus.

Bläh vad äckligt tänker jag, böjer mig ned för att plocka upp den stackars lilla musen…som piper till och försvinner iväg!

 

Jag och Pär förstår först inte riktigt vad det är som händer utan vi står som förlamade och tittar på Smilla som förnöjt slickar sig runt munnen, tittar på den stackars musen som skräckslaget springer runt i köket sen förstår vi: Smilla har släppt lös en levande mus i vårt kök, 5 minuter innan våra gäster kommer.

 

Pär grabbar tag i en sopkvast och försöker mota ut den stackars musen utan att lyckas. Musen försöker febrilt gömma sig under vårt kylskåp och fastnar där när Pär drar fram den. När vi så får fram en bytta för att föröska få in musen där så tar den sig lös, springer runt i köket. Blödandes denna gång då kylskåpet gett musen allvarliga skador. Till slut får vi tag i den, hivar ut den i skogen. Samt städar undan innan gästerna kommer. Hela tiden så har Smilla legat nöjd i mitten av rummet, sträckt på sig ibland, tittat på oss då och då som för att säga:

–Se här vad ni får av mig, jag gjorde grovjobbet dvs fångade den. Ni får döda den själv!!!

 

 

 

Visst är hon snäll vår underbara tiger? Vilken tur vi har som får vissa bidrag till matkontot.