Jag satt och funderade på hur jag använder denna blogg. Vill jag att alla skall veta allt som händer mig? Varför jag frågar är för att i morse så kom en av de anställda på mitt arbete fram till mig och sa att hon följer min blogg. Jag har aldrig sett människan förut vilket i sig kändes lite dumt. Eller, med flera hundra anställda så är det kanske inte så konstigt att jag inte känner igen en, men det kändes ändå lite dumt.

Frågan är då… vill jag att mitt liv och mina tankar skall följas av alla möjliga slags människor?

Även de som inte tycker om mig?

Svaret är JA! Varför inte?

Nu är mitt liv inte så speciellt intressant, livet går sin gilla gång i vårt lilla hushåll och om någon finner det intressant, om jag kan sporra någon att göra saker de aldrig tordats förut så BRA! Kan jag roa någon så är det ännu bättre. Jag bjuder på det.

Nackdelen är väl, att med hela mitt ganska så tråkiga liv så medföljer ett visst allvar. Jag är faktiskt verklig, jag finns. Det är väl det som är själva tanken med att skriva en blogg, att göra folk medveten om existensen hos den som läser? Jag är ingen fantasifigur som karaktärerna i en roman. Detta gäller för alla som skriver bloggar, oavsett om de framträder med sitt ”riktiga” namn eller med sitt alias. Jag tror att folk glömmer bort det. Ibland när jag läser vissa kommentarer så förstummas jag av HUR folk skriver. Glömmer dom bort att bakom varje liten bokstav så finns det faktiskt en människa? En riktig?

Den stora frågan är; skulle dom tordas säga samma saker till samma person om de stod öga mot öga med skribenten i fråga?

Nu har jag lyckligtvis förskonats från ”dumma” kommentarer. OM det är för att jag är tämligen ointressant eller om det är för att jag inte får folk att reagera eller om det är för att VK inte låter dessa kommentarer visas låter jag vara osagt.

Jag vill ändå att folk tänker lite mer på vad de skriver i sina kommentarer. Ord sårar mer än slag sägs det väl?

Nå, det jag vill säga är att jag blir glad när någon säger att dom läser min blogg även om jag aldrig har träffat människan ifråga. Jag blir glad över kommentarer, det betyder att någon har bemödat sig att läsa mina små rader. Jag blir lika glad när någon använder sig av den omåttligt populära "digga" knappen.

Nu tänker jag i sann nyttlivsanda ta en långrpomenad.

Kram!