Jag har ju tidigare berättat att jag får en viss skrivarblockering på helgerna? Detta gäller inte bara min stackars lilla blogg, tyvärr så gäller det även mina små restuppgifter som jag behöver för att kunna ta ut min ack så viktiga examen. Jag funderar på om jag skall ta en helg och sätta mig på UB, sova inne i stan hos min ömma mor och bara skriva, skriva, skriva. Jag vet inte? Kan man göra det som 4-barns mamma? Får man ta ledigt från barnen och maken och huset en hel helg och bara skriva mina små skoluppgifter? Eller är man en dålig mor då? En dålig hustru och en dålig hushållerska?

Betänk noga att jag ännu inte gjort det, jag bara funderar på det.

Varför är det så att när jag funderar på att göra något för min skull, tämligen enkla saker såsom att hälsa på mina vänner, gå på bio, ta en tur till stockholm för att hälsa på mina vänner där, så drabbas jag alltid av den stora svarta ångesten.

-Kan jag lämna barnen så länge? Klarar maken av att ta hand om barnen så länge? Skall jag ringa till svärmor och be henne hjälpa maken med barnen? Har dom mat så att dom klarar sig? Osv i all oändlighet.

Herregud, min man är ju en vuxen människa. Han klarar sig väl själv. Klart som korvspad att han fixar att ta hand om sina egna barn. Han var ju väldigt villig vid tillverkandet av dom så då borde han ju fixa omhändertagandet åxå. Eller hur?

Detta måste vara ett kvinnligt fenomen. Det där med att vi inte kan släppa taget om våra små ättlingar. Att vi misstror alla andra i deras omvårdnad om de små liven. Vad kan hända liksom?

Att de ger barnen mat klockan 12:30 istället för 11:30?

Eller att de läser sagan före kvällsfikat istället för vid sänggåendet?

Som om det skulle hämma barnen i deras utveckling? Som om världen skulle stanna och ropa:

-Hallå där!! Ni kan inte ta hand om era barn på samma sätt… ni är härmed förvisade rollen som föräldrar?

På något sätt så får man väl hoppas att det omdöme som gjordes när valet av man resulterade i far till barnen, var rätt omdöme och släppa taget om de små telningarna? Eller, kanske man skall säga "släppa kontrollen och låta maken/sambon sköta barnen på sitt eget sätt".

I dag är jag i vilket fall som helst hemma med en febrig Affe…igen!

Jag längtar tills han börjar skolan. Vis av erfarenhet så vet jag att då slutar dessa förb****de dagissjukor och barnen är inte sjuka lika ofta.