Denna morgon var tung. Det kändes som om stora moln svävade ovanför mitt huvud och stegen kändes tyngre än någonsin.

Till och med mina kollegor tyckte att jag inte var mig själv. Jag var så tyst:-) Mot eftermiddagen så började det kännas lite bättre igen. Vilket var tur. Jag ogillar att vara låg och nere. Det är inte jag…

Nu skall jag faktiskt kasta mig i soffan… jag är så trött fortfarande. Morgonen har liksom inte hunnit i kapp mitt mentala tillstånd.

Jag antar att kvällen kommer att innehålla tv´n, soffan och jag! En lyckad kombination för ett livslångt kärleksförhållande;-)

I morgon… gymmet!