…någon gång är helt underbart. Det var precis vad jag fick göra igår när jag, maken och 350 andra lyckligt lottade Umäbor fick chansen att se Ronny Eriksson på Sagateaterns scen.

Föreställningen hette "Rum för rasande" och det var precis vad han var… till viss del. På ett hysteriskt roligt sätt. Hans norrländska charm blandades med cynism och pilspjutskastningar åt alla vägriktningar och till alla färger. En helt perfekt fredagskväll med andra ord.

Sagateatern har jag förresten inte varit inne i sen jag såg filmen "Youngblood" där för en sisådär 150 år sedan. Tapeterna hade lossnat på sina ställen, sofforna var inte de mest bekväma (i alla fall inte om man har lite ont i stjärten som jag har) men Maj Gåååd så charmigt.

Detta var helgens plus. Minus är att nu har vårt fjärde barn fått den förhatliga febern. Barnet själv hävdar att orsaken till att han fick feber överhuvudtaget, det var för att hans pappa sa till honom (på skarpen måste jag tillägga) att han inte fick slå sin bror. Detta gjorde då Alfred så upprörd att febern kom. Så egentligen är det Makens fel att Alfred är sjuk!!! Praktiskt!

Själv så tror jag att orsaken mer kan ligga i att hans tre bröder legat i en vecka med feber…men, vad vet väl jag?

Nu..tv & soffa!!