Nu har jag börjat fundera på om jag kanske skall klippa resten av håret? Kanske en läcker page? Eller så klipper jag det kort, hårdpermanentar det, och beter mig som den tant jag är.

Faktum är, att jag faktiskt haft kort, permanetat hår en gång tidigare. Jag var väl en sisådär 18-19 år och hade just klippt håret i en snygg page (egentligen så var det inte jag som klippte mig heller. Det var unga Fröken Molin som tyckte att jag skulle klippa mig kort och med lite vin i kroppen så ansåg även jag att det var en strålande idé). Glad i hågen så gick jag några dagar senare till frisören som fanns på Ugglan, bad om en riktigt hård permanent eftersom mitt hår har så svårt att få en permanent att fastna. Frisören tittade bara på mig och sa:

–Ska du verkligen permanenta dig nu när du har så här kort hår?

–Dööhhh, ja! Sa jag och tyckte att han var oerhört konstig som ens föreslog att jag skulle avstå tills håret växt ut litegrann.

Nå, jag permanentade mig och när slutresultatet kom så såg jag precis ut som en gammal tant med kort stenhård permanentat hår.

Ja, jag kunde ju inte säga att han inte varnade mig heller. Så jag for hem, blötte håret, slet och drog i det för att det inte skulle förbli i det där skicket.

Hmm, nu när jag tänker på det, jag kanske skall behålla mitt långa hår istället?

Jag tänker INTE lägga ut några bilder på hur jag såg ut. Ty det finnes inga bildbevis från de där korta dagarna. Ni får försöka fantisera ihop själva om hur jag såg ut!