Linnéa Olsén, Obbola

Stelfrusen…

Jag sitter här i köket och funderar på om jag kanske skall sluta bombardera er stackars intet ont anande läsare med mina idag helt galna inlägg. Men, å andra sidan så får jag ett skriv-il så är det väl bäst att "go with the flow" om man nu får lov att vara lite svengelsk?

Vår bil, vår helt, totalt, värdelösa men trots detta stora och därmed nödvändiga i en stor familj, bil var iskall när jag skulle ta mig hem från jobbet (ja, jag glömde vantarna idag)

Som ni säkert förstod av mitt tidigare inlägg så kan jag vara lite korkad ibland (lite och lite??) i alla fall så skulle jag efter lite småshopping på Ica öppna bakdörren för att kasta in matpåsen där. Vilket jag naturligtvis INTE kunde göra då den var helt fastfrusen. Nå, jag sket i det och tog med mig matpåsen i framsätet istället. Vad jag inte visste, det var att när jag slet och drog i dörren så fick jag upp den lite grann med slutgiltigt resultat att när bilen värmts upp lite till så åkte dörren upp så pass mycket att lamporna inne började på att blinka vid varje sväng och vid varje gupp…

Jag försökte in i det sista att försöka dra igen dörren genom att bara sträcka bak handen, men hela bilen var iskall och mina fingrar var om möjligt ännu kallare. Jag kunde helt enkelt inte få grepp om handtaget.

Till slut så struntade jag i det, istället så körde jag genom hela byn med blinkande innerlampor!

Så, kära Obbolianer. Om ni såg mig och min bil köra genom byn i dag vid sisådär 20-25 minuter över fyra med blinkande innerbelysning så försökte jag INTE påkalla er uppmärksamhet. Det var bara jag som var stelfrusen och tänkte att "Snart är jag hemma"!!

Japp…i dag är en galen dag!

 

Etiketter:

En kommentar

  1. mor

    Ha,ha, det har jag också gjort! dvs full/blinkande belysning inne i bilen Crysler du vet!
    Utan vantar i 20 grader kyla är strongt gjort!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.