Återigen så sitter jag här, nattbloggar och vet faktiskt inte själv varför jag är vaken. Jag borde verkligen sova nu. Jag har ju fyra monster som jag skall försöka få upp, kläs på (nja…De klär sig ju själva men ni förstår grejen va) fyra monster som skall få frukost, skjutsas till skolan osv.

Kan det vara så att jag mentalt förbereder mig inför nattjobbet i morgon kväll? Eller vad blir det? I kväll? Att mitt undermedvetna vänder på dygnet redan nu? Är jag så självklar? Herregud vilken trist människa jag är. Eller, rationell…jag vet inte vilket faktiskt.

Ja, vad gör man nu så här mitt i natten när man inte har ett jobb att sköta? Ja, jag surfar naturligtvis på internet. Läser vänners statusrad på Facebook, letar roliga, spännande, sorgliga bloggar. Ja, detta roar sig en spritt, språngande,  galen fyrbarnsmor sig med istället för att sova sin skönhetssömn!

På lördagen så tog vi i alla fall med oss tre av barnen för lite vinterrekreation, nämligen skridskoåkning här i vår lilla söta, gulliga by. Noah (han som bröt foten) kan inte få på sig sina skridskor då skruven som läkarna satt in i foten tar i. Så han gled omkring i sina gympaskor, vilket faktiskt fungerade oerhört bra. Ebbe, min grönögde, han är en stjärna på skridskor redan men Affe… för Affe var det premiärturen.

 Redan när han satt på bänken och jag knöt hans skridskor så var han så ivrig och kunde inte fort nog komma  sig iväg ut på isen. Endast för att ramla och ramla och återigen ramla. Han, som redan var så ilsk, bara skrek och skulle minsann aldrig i sitt liv lära sig att åka skridskor. Det var bara dumheter och han "hatade" att åka skridskor.

Men, som den oerhört kloka och pedagogiska mor jag är (egentligen ganska så trötta och irriterade, just då i alla fall) så lät jag bara honom vara, gav honom en klubba och han kröp omkring där på isen, ganska så lycklig ändå över att det gick ganska fort och var så roligt.  När så tiden började på att rinna ut och vi var på väg hem, då ställer han sig upp, och åker! Vilken stjärna han är!

Min bebis…Han blir bara större och större.

Nu kanske jag skall försöka få lite sömn?

Over and Out, från ett nattsvart Obbola!