Jag kommer ihåg när jag var yngre.

Jag kunde arbeta en hel natt, sova några få timmar för att senare på dagen vara pigg som en lärka. Skulle jag på fest så var det inga problem. Vaddå sömnbrist?

Nu, när jag har jobbat natt så tar det flera dagar innan jag kommer i fas igen. Första kvällen är en bedrövelse. Jag är så trött och vill helst bara sova, sova, sova! Andra kvällen likaså. Det tar alltså två dygn för min kropp att fatta att man skall sova på natten och vara vaken på dagen.

Vad är det som händer med mig? Börjar jag på att bli gammal eller är det min kropp som är så förbaskat korkad nuförtiden?

Jag vill naturligtvis tro på det senare alternativet. jag har nu nog med ålderskomplex som det är. Skall jag verkligen behöva dras med det faktumet att min kropp är gammal? Näe, jag tror inte det va?! Jag lever i förnekelse ett tag till. Att jag somnade i soffan lagom till "bompa" är bara för att det är så mysigt att somna till det!

Vet ni vad jag sitter i soffan och gör nuförtiden då? Jo, lyssnar efter de där mössen som jag numera VET finns inne i huset. Jag tror inte riktigt att ni förstår hur jobbigt jag har det på kvällarna. Inte nog med att jag måste sitta och lyssna efter droppande (en klockas tickande är vansinnigt likt en droppande vattenkran om man anstränger sig ordentligt), eller sniffar i luften efter misstänkta mögeldofter. Kikar i taket om jag ser vattenrosor (vilket är en omöjlighet, jag vet ju egentligen det då taket i vardagsrummet är golvet i barnens rum o där finns det då rakt inget vatten) dessutom så måste jag nu lyssna efter möss som springer både inne i väggarna och utanför. Att vara mig är ett heltidsarbete i sig. Jag borde få betalt av mig själv för att orka med detta OCH dessutom ett riktigt jobb.

Jag undrar om jag skall skriva det i min CV?

Nuvarande arbetsgivare: Mig själv

Vanligt förekommande arbetsuppgifter? Att stressa upp sig för småsaker, noja, lyssna efter inbillade ljud som KAN vara en potentiell vattenskada, möss eller andra hemskheter som kan drabba en stackars husägare.

Det är så konstigt det där, för jag är ju egentligen inte en nojig person. Jag är Ko-lugn i stressade situationer. Men inte hemma. Jag har nog inte riktigt vant mig vid tanken på att jag är husägare och om någonting går sönder så kan jag inte bara ringa Bostadens vaktmästare så fixar hon biffen. Utan allt skall vi göra själva. Vilket enormt ansvar!

Nej, nu tänker jag göra natt!

Inga nojor i natt, jag lovar! (jag tänker stänga dörren till vårt sovrum och spela Rockklassiker på högsta volym, då hör jag ingenting 🙂