Eller "herren på täppan"? Vilket tycker ni läsare låter roligare? Eller i alla fall bättre att barnen leker?

På mina barns skola "Obbolaskolan" så har barnens rektor fått samtal av en arg förälder som tycker att leken "Herren på täppan" är för våldsam för barnen att leka och ville att rektorn satte P för detta Omedelbums!

Snabbare än barnen hann säga "Herre" så infördes ett absolut förbud mot denna lek. Barnen, som älskade att leka denna lek fann dock snabbt råd och uppfann en ny lek, FYLLEBROTTNING!

Tydligen så raglar barnen omkring på skolgården och låssas vara fulla (??) samtidigt som de brottas! Eller knuffas? Ja, jag vet faktiskt inte.

Ja, jag vet inte heller riktigt vad jag skall säga, men nog vill jag i alla fall hellre att mina barn leker "herren på täppan" än Fyllebrottning!

Vad tycker ni? Hur skall vi föräldrar hantera detta? Tillåta "Herren på täppan" igen vilket faktiskt var en lek vi själva lekte mycket när vi var små? Eller låta förbudet kvarstå och bara gilla läget att barnen leker "Fyllebrottning"? En lek som INTE fanns när jag var liten i alla fall!!!

Iofs, det är ju bra att barnen är innovativa och har fantasi…men ?? Fyllebrottning?

tänker att jag har glömt någonting. Men, jag kan för mitt liv inte komma på vad det skulle kunna vara? Ingen av mina barn fyller år. Jag fyller inte år. Gubben fyller inte år.

Neej, jag har ingen aning. Men känslan finns där trots det. Visst har ni känt så någon gång? Att det moler lite i maggropen, man känner sig lite kymig och olustig.

Nu idag så har jag i alla fall varit en duktig liten Linnéa och skickat in INTE bara en, utan hela TVÅ stycken ansökningar på jobb som jag gärna skulle vilja ha! Ja, jag vet att jag redan har jobb (jaja…tim vikariat om man skall vara petig) men dessa jobb skulle vara så roliga och så trevliga och att min utbildning dessutom skulle kunna användas?? Ja, det är väl inte fy skam va?

Nej… ner i källaren och tvätta farmor Ediths underbara lapptäcke som jag drömde om. Drömmer man om något så är det bäst att ta fram det omgående. I alla fall om Farmor Edith är närvarande på något sätt. Lapptäcket som hon gjort skall få pryda vår äktenskapliga säng. Ja, jag lovar att ta kort på täcket sen. Nu måste det faktiskt först tvättas.

Vår älskade SmillaBäjbi har befunnit sig i ladan alla dessa dagar. Vilket vi iofs förstod första gången då hon kom hem med sågspån på ryggen och ett saligt uttryck i sitt vackra ansikte.

Tydligen så drar herrarna i stallet (eller, nu var det tydligen bara en gubbe kvar där) så mycket för hon är bara hem och äter, jamar och sen vill hon iväg igen!

Ja, det går väl över snart antar jag.

Nu när jag har arbetat några nätter så har i alla fall hemmet total kollapsat. Ingen tvätt har blivit vikt. Hallen (som jag storstädade för bara ett tag sen) är ett katastrofområde igen…och så vidare i all oändlighet.

Jag undrar lite över det där? Kan det vara så att det verkligen bara är jag som ser att vi har 4 IKEA säckar med tvätt som behöver vikas? Har jag utrustats med någon slags övermänsklig syn som ingen annan i familjen innehar? Ja, det måste nog vara så.

Så nu…nu tänker jag städa, vika tvätt och göra andra roliga små saker som vi med övermänsklig syn kan roa oss med.

…har kommit hem. Som den tonåring hon börjar bete sig som, så kastade hon i sig maten jag serverade,  jamade högljutt och ställde sig vid altandörren och stirrade uppfodrande på mig.

Som om hon ville säga " Nå, så släpp ut mig då"!

Jag, som den curlingmamma jag är till denna katt, släppte naturligtvis ut henne, under högljudda förmaningar som jag inte tror att hon lyssnar ett dugg på.

Skönt att hon ialla fall ville visa sitt vackra ansikte här ett litet tag i alla fall!

vad gör man vaken vid denna tid? ja, jag jobbar.

Det är ju trevligt. Även om jag hellre skulle vilja sussa i min goa säng så är det ganska mysigt att jobba natt.

Nå, Intet nytt på Smilla fronten i alla fall. Det verkar som om hon bara gått upp i rök. Hm, min lilla prinsessa. Alldeles ensam ute i den kalla snön.

Nä…jag lider av inspirationsblockering. Det blir inget roligt, viktigt eller nyttigt skrivet just nu!

Att husera en katt är inte bara förenat med mys och gos och bus inte. Nejdå…

Att husera en katt är lika psykiskt jobbigt som att ha en tonåring som konstant och ständigt bara drar sin väg, skiter i tider. Man skall vara orolig över vilka hon träffar (är dom snälla med henne?) Hur länge hon är ute, att det är för kallt ute och hon vägrar komma in fast man både ropar och tar långa, kalla promenader för att få in den galna katten.

Nu har vår Smilla varit borta i två-tre dygn. Hon kommer inte när man ropar, tankarna på att hon kanske ligger död vid väggrenen är överhängande och tänk om hon fryser ihjäl?

Mest troligast är det väl att hon huserar vid lagården bland de nuderade katterna där. Jamar och gör sig till för att försöka få gubbarna där att förstå att hon är den sexigaste honkatten i hela Obbola. Det spelar ingen roll, jag är lika orolig för henne som jag skulle vara om det var mina barn som bara drog så där. Skillnaden, det är att jag skulle ringa polisen om mina barn försvann. Även om jag faktiskt skulle vilja ringa polisen även nu så tror jag inte att de skulle göra något, jag tror till och med att de skulle skratta åt mig.

Så, alla ni underbara Obbolianer, ser ni en underbart grå, långhårig katt som lystrar till namnet Smilla (ja, hon lystrar faktiskt till det) så då skäller ni ut henne ordentligt och ringer mig så kommer jag och hämtar henne omgående. Jag lovar att hon skall få utegångsförbud i alla fall i en månad.

Jobb även i natt…det känns skönt.

Kram!

Det har gått bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Det var ju trots allt ett tag sedan jag jobbade natt. Det är så mysigt tycker jag.

Kram

Ja, inte sjutton är det bara att sluta arbeta på ett jobb, speciellt inte som om jobbet ifråga har förskottslön. Bra! tycker vissa frågar man mig så säger jag:

-Neeej!!

OM ni har följt min blogg, eller i alla fall bara läst lite grann, så vet ni att denna höst har varit hösten från Helvetet. Barnen har varit sjuka, jag har varit sjuk. Benbrott och stjärtbrott har avlöst varandra och inget ljus har siktats någonstans. Mörker har varit vårt mellannamn och dysterhet vår ledstjärna!

I november var jag på jobbet i precis en vecka. Det innebar att i december, som dessutom var min sista månad så drog min tidigare arbetsgivare allt. All minus på min flex, alla sjukdagar…allt…

Det är väl ok. Det måste de ju få göra. Men… jag blev sjuk en sista dag, efter att lönen betalats ut. Jag kunde inte hjälpa det. Jag hade så hög feber att det var ohållbart för mig att gå till jobbet. Nu blev jag helt plötsligt SKYLDIG min tidigare arbetsgivare 1900 kronor.

Inte nog med att jag inte fick stanna kvar på mitt jobb…jag blev dessutom SKYLDIG dem pengar 🙂

Visst är det lite lagen om alltings jäklighet?

Försäkringskassan då??

Ja alla som någonsin haft att göra med försäkringskassan vet väl hur dom är?

Väldigt noga med sina egna regler och paragrafer. När det kommer till dem själva förstås. När det handlar om att betala ut till sina försäkringstagare (dvs., svenska folket) så..Nej!

Jag lämnade in alla papper den 10/12. Allt var ifyllt korrekt, alla papper som skulle med var korrekt. Slog man upp i svenska akademins ordlista över Korrekt så skulle mina papper till försäkringskassan finnas där som ett bevis hur det skall se ut!

Har jag fått några pengar? Nej.

I måndags så skickade dom ett papper till min tidigare arbetsgivare där dom ville att min tidigare arbetsgivare skulle fylla i min korrekta lön. I måndags… Det vill säga efter EN MÅNAD!!!!

Försäkringskassan MY ASS!!!

FÖRSENINGSKASSAN tycker jag att de borde heta!

Alltså, nog kan vi klara oss på lite pengar. Jag har ju varit student för gudsskull…Men, inte under jul, Nyår, allas födelsedagar och alla jäkla högtider!!!

Nå, ser ni vår familj leta efter tomburkar på stan så vet ni ju varför *ler*.

Gaaahhh!!

Jag är så rackarns uttråkad. Jag skulle vilja göra något roligt, intressant. Jag skulle även vilja ha pengar så att jag kan shoppa kläder, smink eller bara gå o ta en kopp kaffe på ett mysigt café (ogilla skarpt försäkringskassan som ännu inte betalat ut mina pengar).

Jag skulle vilja ha ett rikt, intressant och spännande liv. Jag skulle vilja ha förmånen att kunna resa i jobbet, att kunna träffa andra vuxna människor att samtala med om viktiga, intressanta saker. Att sitta här hemma vid datorn, eller tv´n…Vad är det för liv? Åh vad jag längtar tills jag jobbar i helgen.

Iofs så är det inte så glamouröst, men… det är ett jobb och det är ett mysigt sådant dessutom.

Nej…Nu måste jag hitta på något kreativt. Vad? Vad? Vad? Tips någon?

torsdag då?

Ja, man kan antingen klä av sig naken, hacka upp en vak i havet och ta ett litet isbad. Eller så kan man dricka kaffe i mängder, se på daytimetv och skvallra i telefonen med vänner.

Jag tänker rösta på det senaste alternativet. Eventuellt så tar jag en liten tur och hälsar på OK idag. Vi får se!