I dag är det återigen dags för mig med ett möte med min UNIFLEX kvinna. I dag så skall vi gå igenom min CV, kika lite på vad jag gjort tidigare och vad jag kan.

Tänk om UNIFLEX kvinnan kommer på att " Nä, men Linnéa, du kan nog ingenting. Det är lika bra för dig om du tar och gräver ned dig i en grop och stannar där tills någon saknar dig"

Å tänk om INGEN skulle sakna mig? Skulle jag då stanna i den där gropen resten av mitt liv då? Djupa funderingar så här på måndagsmorgonen.

***************************************************************************

Sonen, den äldste ringde i går kväll och ville så hemskt gärna sova hos sin flickvän. – Näe, sa jag, –jag tycker nog inte det. Det är ju skola i morgon och du vet ju att du har så himla svårt för att vakna.

– Men, alltså, jag kan vakna själv. Sa sonen lite förnärmat. Och berättade för mig den storslagna planen han hade om att han skulle vakna i vanlig tid (Här hemma är den vanliga tiden 07:55!!) ta bussen ner på stan för att därifrån ta bussen ut till Paradiset.

– Så du förstår mamma, jag kommer att komma i tid till skolan ändå!

Vis av tidigare erfarenhet så var jag skeptisk, väldigt skeptisk så vi bestämde att han skulle sova hemma ändå. Och var det så att han vaknade av sig själv, eller klev upp första gången jag väckte honom så skulle han (på prov) få sova hos flickvännen någon veckodag.

I morse så vaknade sonen 07:55…Då hade jag ihärdigt försökt få upp honom sen klockan 07:00!

Men, alltså…han kan vakna själv! Han vill bara inte!