Jag sitter här och sippar på mitt morgonkaffe, det är konstigt det där hur oerhört gott kaffe är på morgonen. Första koppen är som manna i strupen och det finns få saker som kan toppa det.

När jag just flyttat hemifrån så var jag så fattig att jag just inte hade råd med någonting. Jag hade skrapat ihop lite smått och gott från släkt och vänner bland annat en kaffepanna. En sån där riktig som man kokar kaffet i. Men, jag lyckades aldrig få kaffet riktigt gott i den. Hur jag än gjorde så smakade kaffet bara sump och blaskigt. När jag så fick råd så inhandlade jag en kaffebryggare och var rätt nöjd med smaken på det kaffet ända tills för ett år sedan.

Då fick vi nämligen en perkolator av Farmor E.

Då delades livet upp i före och efter perkolatorkaffet.

Helt plötsligt så kan jag inte dricka vanligt bryggkaffe längre. Eller, jo, klart att jag kan. Men, det finns inget som går upp mot smaken av perkolatorkaffe (ja, det skulle var kaffet på mitt tidigare jobb då).

Det är ju lite bängligt att göra kaffe i en sån så vi inhandlade en kaffebryggare för ett tag sedan som vi hade tänkt att vi kunde använda när det bara var vi två hemma eller om jag var själv. Men serrö, det kaffet var ju icke drickbart. Det smakade värre än hin håle själv. Så nu står vår nya kaffebryggare undangömd i förrådet och samlar damm. För kasta den kan man ju inte göra.