Fick ett uppdrag i går att jag skulle skriva två personliga brev, som kanske inte låter som en kontaktannons.

Jag har suttit hela natten och försökt få till det, men hur jag än gör så låter det bara som :

–Hej, jag heter Linnéa och är 35 år…vill du snälla, snälla, snälla, dejta mig?

Det är väl inte meningen att ett personligt brev skall låta så va?

Äsch, snart ger jag upp.

Jag vill inte förakta att arbeta inom vården, men det är INTE för att jobba där i resten av mitt liv som jag pluggat i 4, 5 år. Då kunde jag lika gärna stannat där från första början.

Jag hade känt samma sak om jag jobbat vart som helst annars. Jag pluggade för en anledning, inte för att komma tillbaka till samma jobb.

Men, jag är INTE Bitter, bara uppgiven!