Igår var jag och maken och resten av Umeås befolkning på Scharinska för att se Lushes & Tramps. Vilken enorm kö det var utomhus. Vi väntade i vad som kändes som en evighet innan vi äntligen kom in. Väl inne så var det så smockat med folk att man knappt kunde röra sig. Bandet var faktiskt jättebra, det lilla jag kunde höra från vår plats längst bak.

Det var idel kända ansikten där. Både bekanta och mindre bekanta och jag tror att alla hade det trevligt. Även min älskade V, som kvällen till ära strödde förolämpningar omkring sig, trängde sig i kön och bara var sig själv 🙂

Det är lugnt V, du kan göra även den tristaste dag rolig bara genom att vara du. Det är därför jag älskar dig så mycket.

Jag och min bättre hälft spenderade mest tid nere i källaren då det var enda platsen som man faktiskt kunde röra sig UTAN att gnuggas emot ryggar, magar eller värre.

Planen var egentligen att vi skulle sova hemma hos min mor, men som genom Guds försyn så fick vi oanad skjuts hela vägen hem till Obbola. Praise The Lord… Det är klart, att sova hemma hos sin mor är trevligt, men den bästa sängen är ändå den egna.

Idag tänkte jag faktiskt ta en liten joggingtur innan inhämtning av barn skall ordnas. Japp, jag är faktiskt piggelin idag.

PoK