I vår familj så är vi ju som jag konstant tjatar om sex personer. Jag, maken och våra fyra monsterbarn. Så, för att vi överhuvudtaget skall kunna fara samtidigt och hälsa på någon så införskaffade vi en stor svart bil. En Chrysler Voyager.

Vi var ganska så nöjda, det var den nyaste bilen vi någonsin köpt och den gick som en klocka. Ett tag i alla fall. Tills i somras när jag och maken skulle ta en resa till IKEA. När vi kommit till Nordmaling så lade bara bilen av, hackade och ville vila ett tag. Nå, eftersom vi älskade vår bil så fick den vila ett tag men vi tordes inte riktigt fortsätta så vi vände om hemåt. Ingen IKEA denna gång med andra ord.

Sedan var det som om själva fan farit i bilen, den började stanna var och varannan gång vi körde med den. Vi kollade oljan, vattnet, herregud, vi lämnade till och med in den men det finns inga som helst indikationer på att det är något som helst fel på bilen. Ja, förutom att den stannar när den blir lite trött då. Bilverkstaden förstod inte vårt problem då bilen vägrade bete sig som den brukar, nej då…den gick som en klocka hela tiden. Verkstaden sa till och med att det var en bil i bra skick. Ja, den är en lurig jävel vår bil.

Efter inlämnandet till verkstaden var det som om bilen förstod att vi började tappa tålamodet med den. Så den skärpte till sig ordentligt ett tag för att nu, de senaste dagarna bli helt galen. Jag tar mig knappt in till stan nuförtiden innan den stannar, vill vila ett tag för att sedan hackande fortsätta.

Så, från att vara en älskad medlem i vår familj så har bilen blivit den mest hatade någonsin. Ingen vill ta i den med tång ens. Jag, som är en känslomänniska tar det naturligtvis väldigt personligt. Bilen hatar mig, det är jag helt övertygad om.

Ändå så pratar jag med den, gullar varje gång jag startar den. Strör superlativer över den men det verkar inte spela någon som helst roll…den har bestämt sig. Den skall bara jävlas med mig.

Så, ni förstår när jag blir rik, då skall jag inte göra mig av med den svarta döden. Nej då…jag skall spara den och varje gång jag är irriterad över något så skall jag ta mitt brännbollsträ, traska ut till Svarta döden och göra av med lite frustrationer. Och vet ni vad? Jag kommer inte alls att ha dåligt samvete.