Så känns det just nu.

Idag hade jag möte med min UNIFLEX-kvinna och när jag satt där så slog det mig…

Mitt liv är verkligen i kaos.

Jag läser mina gamla dagböcker, jag rannsakar mig själv. Jag förbannar mina gamla invanda beteenden. Som jag försöker att bryta.

Det går bra, sådär i allafall.

Varför var det ingen som sa detta till mig? Att det är så här det är att vara vuxen? Att när man tar ETT stort beslut i sitt liv så drabbas ALLT av det?

Varför följer det inte med en livsmanual till varje barn redan på BB? Så lätt det vore att bara följa den, göra som det stod och leva lyckligt resten av livet?!

Nu skall jag hämta mina fina.

P & K