Anyhow… Så sitter jag här, mitt i natten.

Jobbar min sista natt på detta stället.

Sorgligt tycker jag. Sorgligt tycker nog alla.

Inte för att jag slutar, även om jag gärna vill tro att jag betyder så mycket.

Utan mer för att en epok går i graven.

Nu då?

Vad skall jag göra nu?

Jag vill verkligen inte stämpla, det verkar bökigt, bängligt, arbetsamt.

Jag blir ju knäpp om jag bara går hemma (hm, knäpp undrar ni. Är det möjligt för henne att bli knäppare?).

Jag måste jobba.

Jag vill jobba.

Jag skall jobba.

Nu, skall jag gå en runda. Titta på min kära arbetsplats. För sista gången. Definitivt.

Se där… ni känner mig inte.

Ni vet visst inte vilken stjärna jag är på teater? Måhända skall jag kanske söka mig att spela teater igen, som jag gjorde i min ungdom?

Jag skulle göra succé!

Ni vet inte.

Bara jag vet.

Nu, i alla fall. Skall saker förändras.

Mer mig, mer liv, mer av allt.

Magkänslan hade rätt.

Om jag finge önska vad jag ville. Då skulle alla mina drömmar gå i uppfyllelse…Just nu är jag lyckligt olycklig, på ett sånt där konstigt sätt ni vet. Med en magkänsla av att det finns mer. Mer i livet. Mer av mina drömmar.

Mer av mig, mer av allt.

Sippar på en kopp underbart gott kaffe. Lyssnar på Clapton, Vreesvijk, Maud Lindström och kastar in lite Cohen då & då. Skulle mer än gärna ta emot lite tips på bra musik att lyssna på.

Laddar inför nattjobbet inatt. Mina fina skall inte sova med mig utan jag skall sova själv. Två dagar själv. Skönt.

Det händer ju inte så mycket med mig då, när jag jobbar menar jag. Jag jobbar, sover, jobbar & sover.

P & K

Tänk er vad skönt det vore om någon kom och styrde upp ert liv. Som bestämde vad ni skulle klä på er på morgonen, vad ni skulle ät för frukost för bästa näringsriktiga sammansättning.

Om någon skulle säger till er vad ni skulle läsa för böcker, vilka tv-program ni skulle se. Vilket umgänge ni skulle ha. Vilken väg och hur långt ni skulle springa era turer. Hur ni skulle se ut i håret, sminket, hårbandet.

Tänk om ni slapp tänka själva. Visst skulle det vara skönt ibland? Att slippa ta alla dessa tråkiga, viktiga vuxenbeslut. Att någon kom till er och sa: ” Gör du på detta viset så blir det bäst i slutändan”

Just så känner jag mig nu. Jag skulle vilja att någon kom och styrde upp mitt liv.

Även om jag vet att jag skulle få ett rabiat anfall på den som försöker bestämma över mig så vill en yttepytte liten del av mig bara sitta där, lätt tillbakalutad och se på när andra bestämmer över mitt liv. Jag har bestämt så länge nu att jag börjar bli less. Nu är det dags att någon annan bestämmer ett tag. Jag är på semester.

Idag, påsklov med mina fina.

Jobb mitt i veckan.

P & K

Jag vet…jag är nästan osynlig på bloggen nuförtiden.

Varför? Ja, det har sina anledningar. Privata som jag egentligen inte är så sugen på att lämna ut via media på detta sätt.

Är ni nyfikna? Ni vet hur ni får tag på mig:-)

Jag finns dock, jag läser… även om jag inte har tillgång till internet på samma sätt som tidigare.

Så, nu ett tag framöver så får ni vänja er vid att jag inte är så flitig. Jag kommer tillbaka snart.

Puss & Kram