Jag har under några månader fastnat stehårt för TantCountry.

Jag vet inte varför. Jag tycker musiken är trallvänlig, rolig. Bra texter om sorg, glädje, saknad och tja…Livet helt enkelt.

Min första favorit var Waylon Jennings version av Lucille. En finfin liten bit. Den spelas bäst på sträckan mellan Umeå och Sundsvall, gärna på repeat. Sist jag drog till Sundsvall hade jag ingen cdspelare i bilen. Bara en gammal FM-radio som knappt fick in någon musik alls.

Så? Vad gör man då?

Jo, man sjunger den högt för sig själv i bilen.

Min nya Favorit är en annan Waylon låt.

Ja.

Ibland önskar jag att jag visste vad som rör sig i min lilla Tantskalle. För, tant? Det är jag. Stolt över det dessutom.

Ikväll poppas det TantCountry hemma i mitt yttepyttekök "öst på stan". Det smaskas Tacos med de fina och har barnen otur så kan det hända att mamman sjunger högt.

🙂

Ha en finfin Lördag nu. Det garanterar jag att jag skall ha.