I mitt hem är det just nu bananlådor som har den mest framträdande rollen. För att överhuvudtaget komma in i Noahs rum måste man först styra undan en hög trave med lådor, försiktigt balansera dem så att de inte rasar och smyga förbi. Hallen är belamrad med lådor fulla med diverse gval som jag inte har en aning om vad jag skall göra med.

Småpojkarnas rum har lådor i vansinne och mitt sovrum likaså.

Jag har inte fått hit min bokhylla ännu, dock har jag massvis med hyllplan som ligger i ett hörn och skräpar. Jag måste ta mig i kragen och starta sorterandet.

Jag har en dröm om att någon vänlig själ skall komma hit och bygga upp min säng. Ja, jag sover i en klädkammare. Rummets bredd är ungefär lika brett som min säng. Lika avlångt som ett "vanligt" sovrum. Detta till trots så känner jag mig inte satt på undantag, jag sover som en prinsessa i mitt rum. OM det beror på syrebrist eller på det faktum att jag är tillfreds med livet? Ja, det lär vi väl se tiden an.

En av mina älskade småbröder kom förbi med en större säng än den 90´säng jag tidigare hade. Vilket var underbart. Jag är inte kräsen, jag hade kunnat sova i den lilla sängen ett tag till. Det är ju bara jag som skall husera där. Men ändå. Nu har jag en större säng, jag klagar definitivt inte. Jag njuter varje sekund.

Nackdelen med att vara ensam, för ja. Det FINNS nackdelar med att vara singel. Det är att allt sånt jag tidigare bara bett min man om hjälp med. Allt sånt måste jag göra själv nu. Har jag tur hjälper någon av sönerna till.

I övrigt flyter livet på rätt bra. Mitt självdäjtande igår var nyttigt. Jag rannsakar mig själv och kommer hela tiden fram till samma sak. Jag kommer att fixa detta. Jag vet det.

Det är tufft just nu, inte med mig själv men med allt runtomkring som måste sorteras upp, som måste struktureras. Dessutom, jag MÅSTE ha ett jobb.

Det är inte längre bara en liten önskan, det är extremt viktigt.

Så, har ni ett jobb, om än inte så litet som ligger och skräpar någonstans? Ge det till mig.