Det här med att bita ihop och komma igen?

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det nu. Ibland, alltsomoftast vill jag bara lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och komma fram igen, lagom till våren. Det G Å R inte. Jag får inte. Jag har fyrafina som förlitar sig blint på mig. Jag måste finnas där för dem. Jag har ett ansvar gentemot dem att ordna till mitt liv efter separationen. De, minafina, de valde inte detta. Vad dem anbelangar hade de mer än gärna sett att jag och deras far fortfarande levde som ett par.

Men, jag förstår dem som känner så och som faktiskt gör det. Det Ä R tungt. Det är tungt att ha barn, det är tungt att leva ensam med barn. Det är tungt att ensam dra allt lass. Jag har redan gjort detta en gång, då, för en miljon år sedan var det lika tungt. Ekonomiskt iallafall. Att reda ut alla frågetecken, att dela på ekonomin.

Nu, Denna gång, med denna man, köpte vi hus tillsammans. Bara det är ett aber i sig, att få huset sålt. Att prata med mäklaren, prata med banken, att göra allt detta samtidigt som jag, som VI skall tillåta oss att sörja. Att få ordning på den ekonomiska röra som vi satt oss i.

Jag kan känna att jag saknar en handbok i skilsmässa. Hur man skall göra, vilka olika stadier man går igenom. The "To do list" så att säga. Den borde delas ut till alla par som gifter sig (nej, jag är inte bitter. Bara krass). Ett tag kändes det som om jag famlade i mörker. Som om jag förväntades veta alla dessa saker. Men, jag hade ingen som helst aning om hur man gjorde. Hur förväntas jag känna eller göra när detta händer? Hur skall jag reagera i denna situation?

Att för mig erkänna alla dessa svagheter? Det är ett personligt nederlag, absolut. Jag är ju den som alltid klappar mig för bröstet och kan allt, själv.

Idag misströstade jag. Idag har det varit en tung dag (och då är ändå bara klockan 11 på förmiddagen). Men så helt plötsligt…

…får jag ett mess: De genuint starka är de som erkänner sin svaghet, stöddon är sköra varelser. Snor och gråt tror jag personligen är bra ansiktsbehandling, man skimrar inifrån sen.

Tack för de fina orden.

Idag känner jag mig inte stark. Idag är jag liten. Idag vill jag inte vara med längre. Idag vill jag dra täcket över huvudet och sjunga.

Men, jag skall inte göra det. Jag har ett ansvar. Jag är mamma först och främst.

Jag skall ha fredagsmys med minafina. Vi skall spela Yatzy har jag bestämt. Jag äger på Yatzy. Bara så ni vet.