Snart är det alla hjärtans dag. All kärleksdag.
Jag har aldrig varit på en däjt på alla hjärtansdag. Aldrig någonsin.
De män jag antingen levt med eller varit tillsammans med har inte varit lagda åt det romantiska hållet. Inte för fem öre.

Det mest romantiska jag varit med på alla hjärtansdag, var när jag som 17-åring var i USA och däjtade SnyggEnrique från Puerto Rico. Vi träffades i En väns lägenhet & där fick jag choklad & en nalle som höll i ett hjärta. Lite snabbt hångel för att sen lämna mig.
Säkerligen skulle han på en annan däjt.
Så, jag har gett upp lite.

Jag får ingen romantik i mitt liv. Jag behöver det inte. Jag får kärlek i massor däremot.
Jag har ju mina kärleksfulla söner.
Denna alla hjärtans dag skall jag ösa all min kärlek över mina barn. En av papporna skall baka kärlekskakor till dem. Jag skall laga den finaste middagen någonsin. Jag skall skriva något till var och en av mina söner om hur mycket jag älskar dem. Vad de betyder för mig.

Det är ju DET som alla hjärtans dag egentligen handlar om. Inte den kommersiellt påförda hysterin om vem som får finaste gåvan. Eller stressen över att INTE ha en dejt.
Kärleken till de närmsta. I mitt fall mina barn, är större än allt annat.

Vill papporna till mina barn närvara vid vår kärleksmiddag så är de varmt välkomna, de älskar ju sina barn de med, lika mycket som jag gör, hoppas jag.
Vill de eller kan de inte?
No worry.
Jag vet att kärleken är lika stor för det.