När X´s farmor gick bort (ja, rättare sagt så dog hon)Tjatade jag på X att vi visst ville ha ett fint köksbord, det var ju så fint, så fint. X var inte speciellt sugen och inte någon annan i hans släkt heller. Men, jag är ju kvinna. Jag brukar få som jag vill.

Nå, hem kom det inte, det har stått hemma hos min mor. Precis som om jag någonstans visste att jag skulle behöva det. När jag så flyttade till Öbacka, pläjset där solen alltid skiner så tog jag med mig bordet. Bara för att upptäcka att varje litet glas gav ringar av dess like på mitt fina bord.

Visst är det snyggt? Men ni ser ringarna va? Inte snyggt.

 Så, idag inhandlade jag antikvit färg, letade fram ett tyg som legat i garderoben sen min grönögde föddes och började måla.

Det kommer att bli sååå snyggt.

Jag drog även med mig X idag på Myrornas och andra diverse second hand affärer. Där fyndade jag en finfin stol som kommer att passa ypperligt som skrivbordsstol. Lite vit färg och ett nytt tyg bara.

Tralalalalaaa…. Visst ser ni det framför er? Vitt med ett snyggt tyg till.

Lavvli.

Jag kommer att få det så fint. Snart iallafall.