Igår hade vi kusinträff, min farmor och farfar hade lyckats avla fram inte mindre än sju barn och de i sin tur har tillsammans lyckats producera sjutton barn. Igår var vi var en tapper liten skara som hade samlats hemma hos mig för lite vindrickande och surr. Tyvärr hade inte alla kusiner möjlighet att komma, men det gör inget. Vi saknade dem, men vi hade fantastiskt trevligt ändå.

Finfina kusiner har jag.

 Finfina syskon (tyvärr blev det inga bra bilder på varken mig eller min syster så bror Jonas får stå för det vackra🙂

och syskonflickvänner med.  

Vi spelade spel, "Helballa Åttiotalet".

Jag krossade naturligtvis mina småkusiner. De var ju knappt född på 80-talet. Jag däremot, var en tant redan då. Hade jag INTE vunnit spelet hade jag varit tvungen att ta på mig skämskoftan. Det medföljer ju en viss ordning med att vara näst äldsta kusinen.

Tack alla fina kusiner från den Erikssonska klanen. Vi träffs alltför sällan, ändring på det nu va? Nästa gång drar vi ihop ALLA kusiner.