Jaha.
Då var även denna dag över. Det jag tyckte var jobbigast med hela dagen var nog alla blombuketter som hängde på dörren. De vackra kärleksförklaringar jag fick både som sms, via mail och ja, ta mig tusans gubbar om jag inte dessutom fick handskriva heta kärleksbrev tapetserade på alla väggar i lägenheten. Förvisso vansinnigt smickrande.
-Tack alla mina beundrare, men jag är inte intresserad.

Jag nöjer mig med att laga till en finfin middag till minafina & X, ta emot (förvisso) den finaste gräddbakelse med mitt handskrivna namn på av ytterligare ett X & förmånen att få diska efter maten. Det är sånt som gör mig lycklig.

Jag har ju sagt att jag ogillar romantik, att jag inte förväntar mig sånt alls. Att jag inte kräver någonting. Inte ens ett finfint sms.

Med en konstig känsla i magen, väldigt lyckliga barn, så lägger jag mig i sängen med den förvissningen att nästa år, nästa år…då är det jag som blir bjuden på middag. Då är det jag som får ett handskrivet kort där det står varför just jag är så bra.

För ni vet ju, What goes around, comes around.

Bitter? Jag? Bah!