Kommer ni ihåg att jag skrev att kattskrället var dräktig igen? Kommer ni ihåg att jag skrev att jag kände rörelser? Kommer ni ihåg att jag kände ett trängande behov av att hitta en bo-lådeplats till henne?

I Fredags gjorde jag i ordning en fin låda till henne. Inredde den med mjuka filtar och hade mig. Funderade som en tok innan jag kom på det ultimata stället för henne att föda sina små.

Idag Gick hon omkring och jamade som en tok. Följde mig vart jag än gick. Till slut öppnade jag dörren till den lilla toaletten (där även bolådan finns) och snabbt som sjuttsingen smet hon in dit. Vansinnigt nöjd över att hon accepterat min låda gick jag därifrån och tänkte inte mer på det.

Tills Noah kommer in och säger: Mamma, Smilla följde efter mig och nu ligger hon i garderoben.

Gaahhh!!!

Jodå, där ligger hon. Kattrackaren. I min linnegarderob. Bland alla örngott och handdukar tronade hon som en drottning överst. Jag ville inte flytta henne så jag tog undan allt och hoppades att hon skulle sjå sig ett tag med födandet, så hon själv kunde flytta. INTE.

Nå. Fyra lurviga små underverk kom till världen idag. I min linnegarderob. Mitt fina, excellenta förslag ratades totalt.

Nu undrar jag bara, VAD var det som hände?

I fredags hade jag ingen katt. Nu har jag helt plötsligt FEM? FEM stycken…*suckar*

Nå, söta som socker är dom. Piper och låter helt fantastiskt mysigt. Ja, det är sött med kattungar. Ett tag…

Ser ni vad som är vad?