När jag inte har småkillarna är jag en ganska trist och tråkig förälder till 16. Han får laga till sin egen mat, jag äter när jag blir hungrig. Vilket vill säga nästan aldrig. Har jag tur blir jag serverad finfin mat nångång. Men, det sker sällan.

Nå, idag blev jag sugen på ägg. Sagt och gjort. Jag kokade några ägg och serverade dem med en klick kaviar på toppen. Salt, gott och säkerligen nyttigt. Jag må icket veta. Jag äter som sagt bara.

Det första ägget var gudomligt, så även det andra. Det tredje smakade ingenting tills jag kom till kaviarklicken. Antingen så var det en dålig klick kaviar jag fick i mig eller så var den sista fjärdelen av mitt annars så smaskiga ägg dåligt. Smaken jag fick i munnen var värre än döden själv. Det smakade som något ruttet, något som legat och grott i solvärme i några månader.

Jag kunde inte ens behålla det i magen. Jag var tvungen att springa på toaletten och kräkas upp allt. Jag kan garantera er att det smakade lika illa på vägen upp som det gjorde på vägen ned (det såg inte så aptitligt ut heller…vilket endast resulterade i att jag kräktes än mer. Too much info? Läs inte då!)

Nu kan jag aldrig mer äta ägg, inte med kaviar till iallafall. Nu när jag tänker på det, aldrig mer kaviar heller. Jag tror att jag blev matförgiftad, jag inbillar mig att jag är döende. Jag pratade med X, hans spontana reaktion var: HAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!! Ingen sympati hade jag att hämta där inte.

Jag tycker att han är orättvis. Den enda fördelen med min framtida bortgång i matförgiftning är att han per automatik får min lägenhet. Vilket han inte blir ledsen över, vem vill inte bo på Öbacka, pläjset där solen alltid skiner liksom?

Trots att jag sökt tre olika jobb idag så känns det lite lönlöst då jag ändå kommer att gå bort snart. Det var trevligt att skrivas med er 🙂

Dramaqueen? Jag? Inte alls!