Idag provade jag att äta ägg igen. Det var med skräck jag lade ned äggen i det kokande vattnet och höll tummarna så hårt att knogarna vitnade. Jag beslöt mig efter en lång hemsk vånda att utesluta kaviaren. Det kunde  ju faktiskt vara så att det var den det var fel på.

Det gick bra. Jag kan numer äta ägg igen. Jag förstår att ni oroat er och begråtit mitt gigantiska problem lika hårt som jag gjort. Nå, faran är över för denna gång.

Ni kan alla pusta ut nu. Äggen är tillbaka i mitt liv.

**************************************************************************

Jag har bestämt mig för att inreda mitt sovrum till en romantisk dröm. Ni vet, sådär man bara drömde om som liten flicka. Nu var ju jag inte den mest flickflickiga lilla flickan som liten. Jag var mer en introvert, avståndstagande skum liten tjej som hellre läste böcker ensam i mitt rum än umgicks med människor. Men en liten rosa dröm har jag nog haft. Jag ville ju iallafall att min förstfödda flicka skulle heta Aurora. Ja, prexis som Törnrosa egentligen hette.

Nå, jag har iallafall bestämt mig för att på något sätt försöka kompensera för all testosteron som mitt hem översvämmas av genom att göra mitt rum till en slags oas, en romantisk dröm. Barbara Cartland, släng dig i väggen. Här kommer Linnéa´s sovrum. Därinne kan jag ligga och läsa mina chicklittböcker, drömmandes om Mr Right (eller Mr Wrong?) som kommer hoppandes på en vit häst, eller brun häst? Så viktigt är det inte. Kan få vara en cykel åxå. I solnedgången, eller uppgången. Vilket som låter bäst i era öron.

 Risken är att det inte finns en man i hela världen som någonsin skulle tordas in i rummet. Att allt "rysch pysch" får potentiella nattgäster att skrikandes lämna rummet, lägenheten och aldrig mer komma tillbaka. Nå, so be it då.

Nån liten glädje måste väl en stackars killmamma få ha va? Att någonstans, någon gång få känna mig omhuldad, bortskämd. Vilket ställe är bättre än i mitt eget lilla sovrum?

Nå. Ha det bäst!

Idag lyssnar jag på denna.