En relativt vanlig fredagskväll på Öbacka, jag har svängt ihop en smörgåstårta som konstigt nog INTE fick plats i kylen. Jag har noga slagit in den och skyddat den mot eventuella skadedjur och ställt ut den på balkongen (svängt ihop btw, som om jag bara gör det var och varannan fredag just for fun liksom?)

 Lånat hushållsattiraljer av grannarna (som jag för övrigt inte känner än, bara det var pinsamt nog). Jag har nojjat för en dold el-brand men som jag såhär i efterhand nog tänker skylla mina whiskeydrickande grannar för. Lukten har nämligen försvunnit. Så, i deras whiskeyindränkta rus visste de nog inte vad de höll på med?! De kanske skulle laga mat? 😉

Jag har hunnit med att stressa X lite innan hans spelning (vilket jag faktiskt är rätt nöjd med). Jag har nojjat inför min födelsedag. Jag vill INTE fylla år. Jag vill stanna i åldern. Jag hinner inte med.

Jag är fantastiskt nöjd med att vara 26…(36) eller som en kille skrev till mig tjugosexton. Jag vill INTE fylla tjugosjutton, inte än. Jag är ju inte klar med detta året än. Jag har så mycket ouppklarat ännu.

Nå, jag vandrar längst ned i minnenas allé. Går igenom gamla USA låtar. Lyssnar på Geto Boyz. Denna spammas hemma hos mig just nu. Tro det eller ej, jag kan hela texten utantill. Så ja, jag sjunger med. Nej, ingen får höra.

Fatta, det var 20 år sedan jag hörde den första gången. Den är fortfarande lika bra tycker jag.

Ha en fantastisk helg, det skall jag ha. Sjuka barn till trots.