…men Linnéa, du har ju utelämnat något!

Vaddå? Undrar jag? Vad kan jag möjligtvis ha utelämnat för er läsare? Vad kan vara så oviktigt att jag "glömt" berätta det för er?

Självklart!

Jag har ju inte berättat för er om gårdagens fruktansvärda tandläkarerfarenhet. Nå? Är ni nyfikna? Vill ni veta hur det gick?

Efter min finfina frukost så packade jag ihop mig själv och tog med mig min blonda lockhåriga son. Då vi bor alles i närheten av folktandvården 3 trappor så tog vi naturligtvis en liten promenad. Sonen var väl inte den gladaste promenixpartner som existerat men, vi gick genom Östra Station och det var ju kul, ett tag. Rulltrapporna kan roa även mig en stund. Upp och ned, upp och ned. Skoj.

In till tandläkaren. Sonen, den söta, vägrar att sitta i vänthallen så jag MÅSTE vara ett föredöme för honom, trots min skräck inför alla stora, konstiga verktyg som skall in i min mun.

Nå, tandläkarna vägrar att dra ut tanden då de envist hävdar att: –Det är  inget fel på denna tand, den kan rotfyllas. –Rotfyllas? Flämtskriker jag? Rotfyllas? Vad tror ni? Att jag är gjord av pengar. Dra ut alla mens ni ändå håller på! Jag behöver inga tänder. Jag kan LÄTT ha protes, lätt!

Det kan ju liknas med en jäkligt snabb bantingsmetod? Tänkte jag tyst. Utan tänder så kan jag ju inte tugga maten. Smidigt! Kilona bara rasar av mig.

Men icket. Jag fick inte dra tanden. Den skulle rotfyllas. Priset för en första behandling? 1000 RIKSDALER! Kaaa- tching, rakt ned i VLL´s kassa (åsså gnäller de om underskott?)

Nå, jag sitter där, i tandläkarnas vansinnigt bekväma stol. Ni vet, där huvudet är snäppet nedanför resten av kroppen så att huvudet ganska snabbt fylls med allt blod. Jag viskväser att jag vill att de berättar ALLT de kommer att göra med mig. Då bara i rent pedagogiskt syfte naturligtvis, så att jag kan förklara allt för min stackars intet ont anande son (egentligen så är det ju uteslutande för min skull, jag är fullkomligt LIVRÄDD tydligen för tandläkaren, jag visste inte det förrns igår).

Tandläkaren försäkrar mig om att de skall förklara vartenda steg de tar. Vareviga lilla instrument de tar fram skall de noga redogöra för. Så, med två gigantiska bedövningssprutor i munnen, en ärlig försäkran från tandläkarna så känner jag mig redo. Nu får de borra.

Det började rätt så bra, tandläkaren gick igenom steg för steg.

-Nu tar jag fram slipen, nu skall jag borra lite, nu skall jag…osv.

Sen började jag nog känna mig lite för bekväm, lite för avslappnad kanske, för helt plötsligt så sliter hon fram en gummiduk, täcker mitt ansikte och drar fram en grym jättetång som jag antar att hon skall använda för att slita ut alla mina tänder med alternativt slita sönder mina läppar. Jag kan ju faktiskt inte prata ordentligt. Hela munnen är bedövad och jag har dessutom en gummiduk som täcker hela munnen. Jag skrikslafsar fram: shca ashasa aslhlo schööööölaasme schlen shcläää?

Tandläkaren förstod inte riktigt vad jag pratade om heller så hon bara fortsätter. Men, hon måste ha sett paniken i mina ögon för efter ett tag så berättar hon att det inte är något farligt. Att duken skall sättas som skydd för alla bakterier som finns i min mun. Att nu när de skall borra ned i mina tre (fyra) kanaler så kommer det att vara helt öppet och oskyddat. Monsterverktyget skall användas för att hålla gummiduken på plats.

Jag känner mig ungefär lika gammal som min 6-årige son när jag ligger där. Jag är fullkomligt skräckslagen inför ALLT! Hjärtat slår miljoner slag i sekunden och jag nästan hyperventilerar.

När allt är över, när mina knogar och min ansikte så sakteliga börjar få tillbaka färgen kommer jag ihåg min son. Han har inte sagt ett ljud. Han har varit fantastiskt duktig och får därför "min" leksak av tandläkaren. Han valde ett flygplan.

Hans kommentar: –Mamma, du har suttit ett helt varv.

Har jag ont i tanden nu?

INTE ETT DUGG! Tralalalalalaaaaaa!

1000 kronor fattigare (grattis Linnéa på din födelsedag) med en försäkran om MINST tre gånger till av denna superroliga aktivitet. Men smärtan är puts väck. Så värt.

Idag lyssnar jag på denna.

Ha en fantastisk dag. Kärlek i massor till er alla.