…VAD gör jag?

Vad roar jag mig med då, dessa ljuvliga vårdagar på Öbacka. Ni vet, pläjset där solen alltid skiner oavsett molnen i övriga Umeå?

Jo, jag roar mig med att packa upp lådor från huset. Alla mina boklådor är numera tömda. Tyvärr fick inte alla barnens böcker plats. En del av dem får stå och skämmas inne på deras rum. En del skall få äran att bo i två fina plastbackar på golvet, lättillgängliga för även små söta besökare hemma hos oss. Ja, nu menar jag de böcker som mina barn faktiskt vuxit ifrån. De små söta besökarna är naturligtvis alla dessa småbarn som någon gång då och då besöker oss. Klart som tusan att även dem måste få tillgång till böcker. Back – idéen var tyvärr INTE min idé. Tyvärr. Jag kan inte ta åt mig äran. Även om jag skulle vilja.

Jag har en liten förkärlek för att även låta barnens böcker stå bland vuxenböckerna. Jag tycker att de är minst lika vackra som de övriga, om inte vackrare då jag vet att böcker som finns lättillgängliga för barn blir lästa. Vilket jag verkligen eftersträvar, att mina barn skall göra. Läsa alltså.

Jag kan inte tvinga dem till det, det måste komma naturligt, från dem själva.

Nu när alla boklådor är fina uppackade så kan barnen läsa medan jag gör annat, exempelvis packar upp alla andra lådor.

Idag har jag lyssnat på denna.