Linnéa Olsén, Obbola

…om Pulvermos

Jämställhet?

Året vi snackar just nu i skrivande stund är 2011.

I detta året har vi åstadkommit vad? Kissie. Kvinnliga kändisbloggar där de talar om hur extremt duktiga de är som inte bara lyckas fixa en framgångsrik karriär utan som även älskar att ta hand om sin man och barn. Där de mellan scentagningar, författande eller vad fan de nu gör dessutom stoppar korv, steker söndagsstekar på löpande band och gör all städning själva i deras gigantiska 500kvm stora villa. Detta bara för att de gillar det så mycket. Kvinnor som iförda huckle och förkläde hyllar hemmafruns tillvaro.

Vi får fortfarande lära oss att en lycklig kvinna är en smal kvinna. Ät rätt, frossa inte. En lycklig kvinna är den kvinna som har allt, villa, volvo och vovve. Gärna med en framgångsrik liten make där i bakgrunden som aldrig är hemma men som drar hem stora pengar till hemmet.

En riktig kvinna får inte ta plats. Hon får inte skratta för högt, synas för mycket. Vilja för mycket. Hon skall vara precis lagom kåt, precis lagom framgångsrik. Hon skall ha rätt kurvor på rätt ställe (rätt ställe är naturligtvis gigantiska bröst och en fast liten stjärt a la Jennifer Lopez) Hon skall jobba arslet av sig för att kunna försörja sin familj samtidigt som hon gärna skall ha en framträdande position i samhället. Men, förbannas om hon på något sätt försummar sin familj. Hon skall ha lika stor ork till att efter middagen sitta med barnen i evigheter och köra bil fram och tillbaka som hon har till att natta de små, för att sen vara en glad och tillgiven älskarinna till sin make, älskare eller whatever.

Hon skall hålla koll på de senaste uppfostringsrönen och vara jäkligt försiktig med att stöta sig med grannarnas uppfostringsmetoder. Alla sätt är dåliga utom de som resten av grannskapet kör med. Ansluter man sig inte till samma metod som för tillfället är på ropet blir man utan tvekan paria i grannskapet. No doubt.

En riktigt kvinna får inte på samma villkor som sina manliga kollegor eller vänner ta lika stor plats. Hon får inte skratta lika högt, prata lika mycket. Då är hon en gaphals eller en bekräftelsekåt liten människa. Vet din plats kvinna. Skratta, lite lagom. Prata, lite lagom. Sprätt på näsan om du andas lite för högt, eller tar dig lite för mycket ton.

En riktigt kvinna vet att de bästa BH-arna inhandlas med rätta på den lyxiga boutiquen Ingrids där en BH är lika dyr som en hög årslön i ett mindre bemedlat land. En riktig kvinna lagar inte pulvermos till sina barn. En riktig kvinna vet sin plats.

Jag har lite svårt för dubbelmoralen som de flesta kör med. Där de hävdar att de är feminister och arbetar för kvinnors lika rätt i samhället. Att vi kvinnor faktiskt är likvärdiga män. Mycket snack och lite verkstad kan jag tycka ibland. Men, det kanske bara är jag?

Idag är jag lite irriterad. Inte så mycket, det går över. Kanske till och med nu, när jag skriver av mig lite ilska. Japp.

Vet ni vad? Jag gör pulvermos till mina barn.

 

 

4 kommentarer

  1. Maria Granström

    Ja du Linnéa, visst blir man lite mörkrädd när man läser en del bloggar som har så otroligt många läsare där ”författaren” säger sig vara feminist. In my ass!! Hur kan vi nå ett jämställt samhälle när så många unga, alldeles för unga, kvinnor hävdar sin jämställdhet men ändå sitter fast i gamla mönster och tycker sig göra det de vill. Ja kanske det men vi måste komma längre än så. Hur ska vi lyckas? Nej fram för delade arbetsinsatser, lika löner för likvärdiga jobb oavsett kön, etnicitet, ålder och sexuell läggning. Puss till dig

  2. Linnéa Olsén

    Svar till Maria Granström (2011-05-03 21:33)
    Ja. Det är det jag blir lite mörkrädd av. Unga kvinnor som finner lyckan i att leva som en husmoder taget rakt ur en tidning från 50-talet.
    Vad tror dom att deras mödrar och andra äldre kvinnliga släktingar kämpat för så hårt? För rättigheten att kunna bära byxor endast?
    Jag säger inte att den gamla kunskapen om saftning & syltning & korvstoppning skall försvinna. Men nån jävla måtta får det väl ändå va?

    Skall en kvinna bedömas utifrån hennes matlagningskunskaper eller hennes belevade sätt?
    Jag vet inte. Jag blir bara så less. Småflickor idag skall klä sig i likadana kläder som sina mödrar för att mödrarna skall kunna? Ja, jag vet inte glänsa? Att den eviga ungdomen är det enda rätta och bästa sättet till lycka?

    Nä för fan. Fram för bitchiga superkvinnor med skinn på näsan. Som skiter i konventionerna & gängse regler om VAD en kvinna skall göra.
    Jag ska inte ljuga, jag bakar. Syltar, gör allt det där som tydligen gör mig till en BRA kvinna. Men jag finner inget behov av att berätta det för kreti & pleti. Det fulländar inte mig & fiskpinnar & pulvermos är mins lika jäkla gott som all annan mat.

  3. Linnéa Olsén

    Svar till Jessica (2011-05-02 15:17)
    Hej Jessica. tack! Ja, jag blir så jäkla förbannad ibland. Ååhhh! Nu, när jag flera månaderefter jag skrivit detta inlägg blir jag förbannad igen. Jag måste nog? Åååhhh!!!
    Skriva ett till inlägg om just detta ämne, men, det får ske imorgon tror jag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.