Dag 07!

Alltså, detta är svårare än vad man någonsin kan tänka sig. Alla låtar påminner ju om ett speciellt tillfälle. Hur skall man kunna plocka ut en endaste låt av alla man någonsin hört?

Men, ok. Den låt som just nu påminner mig mest om ett specifikt tillfälle är denna låt.  

Jag tror att jag redan tidigare berättat om tillfället. Men, jag kan göra det igen, för er stackare som av någon outgrundlig anledning missat mina eminenta blogginlägg – Here we go again.

I våras (förra våren that is) skulle jag för första gången någonsin sen jag tog körkort köra längre än Obbola – Umeå. Jag skulle ta mammas bil och bila hela vägen till Sundsvall för att hämta upp min lillebror, som för tillfället pluggade i Falun. Hans far körde honom till Sundsvall och jag hämtade upp honom där. Samtidigt som jag faktiskt passade på att träffa min styvfar igen.

Nå, jag var faktiskt livrädd när jag börajde köra. Sträckan Obbola – Umeå är inte så svår och när man kört den tillräckligt många gånger så kan man den liksom. Så, jag sitter där med darriga ben och i vild förtvivlan försöker jag få in en bra radiokanal. DET, kära vänner går inte. Ty av någon outgrundlig anledning så fungerar inte radion alls, den bara brusar. Så, jag letar febrilt efter en bra cd-skiva att stoppa in.
Lite historia. Min mamma och hennes man lyssnar nästan uteslutande på Country. Förutom i bastun, där lyssnar (hennes man iallafall) de på tyska Schlagers. Fråga mig inte varför. Det bara är så.

Nå, det enda jag hittar är samlingscd´s med COUNTRY!!!

Jag tar bara någon och stoppar in. Låter den gå på repeat några varv för att sedan lyssna på texten – ordentligt. Speciellt en av dom fastnade. Till slut finner jag mig kunna hela låten utantill och någonstans där i slutet så är det ett lite speciellt stycke. Det MÅSTE man vajja hela kroppen till.

Jag måste ha sett helt galen ut, körandes med en och samma låt på repeat i 27 mil. Vansinnigt studsandes som en galning, trummandes på ratten för vet ni vad? Den svänger ju 😉  Min bror som faktiskt är den enda av mina syskon som har någon som helst musikalisk ådra var inte speciellt nöjd på hemvägen. Till slut nästan grät han att jag skulle byta låt. Men, ni vet – den som kör bestämmer.

Sen i höstas körde jag samma sträcka igen. Denna gång UTAN vare sig radio eller CD – spelare. Vet ni vad? Det gick bra att sjunga låten alla 54 mil. Jag hade lite svårt att få till det där speciella musikstycket på slutet, men det gick!

Så, låt nummer 07, ett speciellt tillfälle? Sträckan Umeå – Sundsvall förra våren samt i höstas.