Så, ytterligare en vecka har gått.

Vad har hänt i mitt liv då? Har det hänt något speciellt?

Jag hade barnen hela veckan. Jag har jobbat hela veckan.  På lördagen ville min mamma ha mina fina barn hos sig i stugan. Så jag och H packade in killarna i bilen och drog iväg till stugan. Där lämnade vi barnen.

Sen skulle vi till Bäcksjön. Vi skulle bada lite för att svalka av oss värmen. Då jag låtsas som att jag är från Sävar fast jag aldrig bott där i hela mitt liv, skulle vi ta vägen förbi Åbyn/Tväråmark där min mamma växte upp. Bäcksjön har jag nämligen badat i många gånger i min barndom. Så klart jag hittar dit (tänkte jag självsäkert och rätt så kaxigt). "Håkavika" har jag plaskat i många gånger.

Nå, det började bra. Jag missade avfartsvägen med "bara" två meter. Tur bilar kan backa tänkte jag och såg på H med en lätt rodnad som spred sig över mina kinder.

Sen körde jag.

Och körde.

Och Körde…

-H? Vart är jag? Vart skall jag nu? Han var INTE till någon hjälp då han var fullt upptagen med att spela upp skämt på sin iPod. Iiiihhh! Tänkte jag, smått frustrerad medan jag lyssnade med ett halvt öra på skämten som H däremot skrattade hjärtligt gott åt. Jag försökte kasta in ett –Haha, här och där, men sanningen att säga var jag mer upptagen med att försöka förstå vart i hela friden vi var någonstans.

H, jag måste nog få höra dom igen tror jag?

När jag kört på dåliga vägar mitt inne i skogen i vad som kändes som en evighet var jag helt plötsligt ute på Ersmarksvägen.

Vad hände?

Med ett smart och klokt drag i våra ansikten konstaterade vi att vi säkerligen missat avfartsvägen till det allmänna badet. Nähä? Dough! Smått korkad kände jag mig.

Nå, vi släppte alla tankar på allmänna bad och drog hem till min morbror och moster istället. De har den mest fantastiska strand som finns i Stöcksjön. Nöjda med vårt kloka beslut lade vi ut filten i gräset och smorde in oss med diverse salvor, allt för att inte bränna oss.

Vi drog fram vårt fika och låg där och surrade om allt och ingenting när helt plötsligt myran från helvetet dyker upp framför mig. Och en till, och en till och "Gaaaah"!!! Hela filten kryllade av Stora, gigantiska myror som MÅSTE ha varit muterade. De kan inte bli sådär stora om de inte var satta till världen enbart för att dräpa mig. Hade inte H varit där hade jag dragit fram eldkastaren jag bär med mig "In Case Of Emergency" och dödat dem allihopa, rått skrattande åt deras tappra försök att undkomma hade jag bara jagat dem, sökt upp dem en och en och eldat deras stackars patetiska arslen.  Nu var jag ju tvungen att visa att jag är rätt så kaxig och tål minsann det mesta…Ehh? (men jag ogillar verkligen myror)

Vi gav upp solen och lade oss i skuggan istället. Där fanns det inga myror iallafall.

Jaha, det var min vecka. I stora drag.

Jag lyssnar på denna.