Jag hade ett superbra inlägg på gång. Ett riktigt ilsket och argt inlägg som behandlade ämnet vänner, kärlek, respekt, omtanke, lögner och småsinthet.

Men, vet ni vad?

Jag tänker inte skriva om det. Jag orkar inte. Det är inte värt det.

Istället så tänker jag skriva om min fantastiskt skumma dröm. Ja, jag drömmer konstiga drömmar. Men, det sägs ju att när man drömmer så är det kroppens sätt att bearbeta det eller vad som hänt. Hur nu denna dröm kan appliceras in i mitt extremt skumma liv?

Jag har ju som ni alla borde veta vid detta laget fyra fantastiska söner. Såklart att jag önskat mig en dotter, dock inte på bekostnad av de barn jag redan har och jag vill INTE ha fler barn.

Nå, igår natt drömde jag att jag var gravid, födde barnet som enligt ultraljudet var ytterligare en pojke. Ut kommer det en dotter, den mest perfekta lilla varelse som någonsin tagit ett andetag på denna jord. Jag kommer ihåg det så väl, för jag var så stolt. Jag vandrade runt till alla, kända som okända och visade upp henne. Hela tiden påpekande hur vacker hon var. Hur perfekt hon var, hur fin hon var. Hur gudomlig hon var. Hur duktig hon var på allt hon företog sig. Hur mitt hjärta tog dubbelskutt vid blotta anblicken av henne.

Så, mitt i mitt uppvisande av henne (som faktiskt var namnlös) så blev hon vuxen. Bara sådär, mitt framför mina ögon och sen så försvann hon in i tv´n, tydligen så arbetade hon som Tv-hallåa. Även om jag blev lite förvånad så var jag fortfarande extremt stolt. Två personer jag inte känner så väl stod där bredvid mig och hjälpte mig att hylla min fina dotter.

När jag vaknade så kunde jag fortfarande känna den där stoltheten.

Oroa er inte. Jag vill verkligen inte ha fler barn (jag ska inte ha fler iallafall). Jag tror inte att drömmen betyder att jag vill ha fler barn heller. Jag tror att den betyder något annat. Missförstå mig rätt nu, jag är extremt stolt över mina killar. Det finns inga barn som är lika bra som just mina (tycker ju jag förstås), men den där stoltheten i drömmen? Den var annorlunda. Jag blir fortfarande lika stolt när jag tänker på bäjbin i drömmen.

Nå, jag har aldrig hävdat att jag är normal. En kvinna som jag kan omöjligt vara det. Jag är perfekt onormal.

Ha en bra dag.