Så sitter jag här igen. Utan en aning om vad jag skall skriva om. Det känns som om alla mina ord tagit slut, som om någon sakta har dragit ut alla sammansättningar och kastat dom, lagt dom på brasan, spolat ned dom i toaletten. Det händer ju inte så mycket i mitt liv.

Jag har en hel massa åsikter om allt möjligt konstigt, stort och litet men har ingen som helst ork att skriva om dom.

Jag tror jag pausar ett litet tag. Bara ett litet tag. Jag måste hitta början i det tilltrasslade garnnystan som händelsevis råkar vara min skrivklåda (bara för det så kommer jag säkerligen att drabbas av skrivklåda imorgon igen). Jag har helt enkelt tappat lusten. Den röda tråden följer inte sin vanliga rutt och försvinner in i en härva av regnbågsmönster. Jag tycker det har varit så ett tag nu. Så kan vi ju inte ha det.

Jag finns dock kvar, i all min prakt och ståtlighet. På Öbacka, pläjset där solen alltid lyser ni vet, där huserar jag än.

Jag gör som vanligt bara. Är som vanligt bara.

Tralalalalaaa…

Jag lyssnar på dessa tills vidare:

…och naturligtvis en hel massa fler låtar.