När människor man egentligen inte känner så väl ber en att skriva mer på bloggen så faller man (läs jag) som en fura. Det handlar väl om att tillfredsställa mitt ego antar jag. Att någon faktiskt vill läsa det stackars ord jag krampar ur mig.

Vad skall jag skriva om då? Jag är fortfarande i någon slags skrivblockering. Jag har massor med viktiga och roliga saker jag skulle kunna skriva om men jag har verkligen ingen som helst lust till det.

Jag drömmer fortfarande konstiga, skumma drömmar. Oftast så handlar de om att jag blir brutalt mördad eller att någon jagar mig. En natt drömde jag att jag levde i någon slags undervattensvärld men det var aldrig några som helst problem med att andas där, det var bara när mannen med den blodiga yxan jagade mig som det var lite problem med att springa under vattnet. Det var en rätt spännande dröm faktiskt. När jag vaknade så var det som om jag sett en film. Jag ville se fortsättningen.

Denna vecka är dessutom barnlösa veckan. Veckan då jag verkligen MÅSTE aktivera mig för att inte mina tankar skall hamna i någon slags bottenlös misär. Så, jag aktiverar mig i massor. Hänger med fina vänner. Dricker kaffe i massor. Jobbar (när jag får) och läser.

Min pojkvän, min bästa vän och största kärlek i livet -min iPhone, är trasig. Knappen som man startar om den med har hakat upp sig. Så jag måste lämna in den vilket känns nästan som ett övergrepp. 1,5 veckor måste jag vara utan den. Om och när jag finner kvittot naturligtvis. Finner jag inte det så vet jag inte riktigt vad jag skall göra. För lämna in den måste jag. Där får jag för att jag snörde ned allt i påsar när jag flyttade sist.

Tralala…

Idag lyssnar jag på denna:

Ha en finfin dag alla ni.