Idag vid middagsbordet bad en av mina söner, den grönögde för er invigda, om att jag skulle ansöka om ett besöksförbud mellan honom och hans lillebror. Först angav han 200 meter som ett krav men jag lyckades få honom att förstå att 200 meter skulle innebära att de aldrig skulle kunna vara nära varandra. Vilket skulle komplicera rätt så mycket faktiskt.

De går ju på samma skola exempelvis,bor under samma tak. Julafton? Nyår? Födelsedagar? Hur skulle det gå?

Så, förhandlingarna avstannade på 6 meter.

Vilket jag tycker är nog långt. Jag har dessutom en viss känsla av att det inte skulle vara så lätt att få igenom ett sådant förbud. Förmodligen så skulle de dessutom sakna varandra i massor så småningom.

Jag avlade ett fint besök hos Mr H idag. Drack kaffe och surrade lite. Fick en påse med kläder till mina stora barn och fick lyssna på den sorgligaste låten någonsin. Jag vet inte om jag skall tacka honom eller om jag skall säga upp bekantskapen över det.

Så nu sitter jag iallafall i mitt kök. Lyssnar på låten, Gråter och gråter än mer. Jag vet inte varför jag gråter heller. Antagligen så har det med min feber att göra. Antagligen så har det med låten att göra. Antagligen så har det med att göra att jag är lite slut.

Tömd.

Söndagar dansar jag INTE i mitt kök på Öbacka.