För exakt 30 år sedan denna dag föddes min lillebror Andreas. I mina ögon den tjockaste bebisen i hela världen. Även om han naturligtvis var rätt söt med sina runda kinder och sitt lilla hårfluff.

Han har gjort saker. Han har spolat ned sin fars väldigt dyra, fina miniräknare (för er som inte vet så var en miniräknare den tidens datorer, det visar lite på hur synd det var om oss, eller om det är tvärtom? jag vet inte). Han har ritat penisar i mina fina seriebokssamlaralbum. Han har slitit isär en tv bara för att kunna se hur den såg ut inuti.

Varje gång han gjort något busigt hemma så tittade han med sina glittrande blå oskyldiga ögon och sade till mamma: Nä, det var inte jag…det måste ha varit Linnéa. Åsså fick jag skäll.

Men, det är lugnt. Det går bra. Han visade faktiskt sig växa upp till en alldeles ypperligt fin ung man men flickvän (fästmö till och med då de gifter sig snart) och ett otroligt empatiskt sätt att vara som person.

Jag hade tänkt skriva mycket, mycket mer. Jag hade tänkt skriva mycket, mycket bättre.

Men, du får nöja dig med detta fina lillebror.

Grattis på D I N dag.

Jag och min lillebror pussas. Det om något är väl kärlek?