Jag och sonen satt vid en lokal pizzeria och han berättade lite om sitt skriftliga prov i engelska som han skall göra. Jag, som gjort det där en gång redan blev så exalterad och kom på en massa olika ideer till sonen. Då kläcker han den smarta ideen att: "Mamma, jag kan ge dig en skriftlig uppgift om du vill. Jag kommer på ett ämne du skall skriva om sen måste du argumentera för dina åsikter på ett sakligt och logiskt sätt. Det skall skrivas i Time New Roman, 12p och 1,5 radavstånd. När du är klar så ger jag dig ett skriftligt omdöme, du får inte skriva om andra länder, du får inte fuska. Det skall vara dina egna tankar".

Iihhh! Har jag inte världens roligaste son så säg?

Ämnet han kom på för denna vecka var: Argumentera och beskriv på ett sakligt sätt varför du är för invandringen i Sverige.

Ok, Here goes:

Min kära älskade son.

Jag är för invandring i Sverige därför att jag är för mångfald och oliktänkande. Jag uppmuntrar och älskar när det framförs egna åsikter och när alla får vara den man vill vara, oavsett hudfärg, religion eller kultur. Jag blir pillimariskt glad när olika kulturer, religioner och olika sätt att tänka blandas och jag får träffa nya människor. Men, det är egentligen bara "common sense" Eljest vore jag ju diktatorsmaterial. Sist jag kollade var jag inte det. Även om jag förstår att du, mina kära son, stundvis anser att jag har de tendenserna i mig. DET kära du, det kallas föräldraskap.

Jag förstår ärligt talat inte hur man INTE kan vara för invandring i Sverige. Hur kan man med gott samvete tycka att vi som det I-land vi faktiskt är inte skall ta emot människor från länder som lider av svår fattigdom, förtryck eller andra inhumana företeelser. Hur kan man klappa sig på bröstet och säga: "Näe, men jag är inte rasist men…jag tycker att vi tagit emot tillräckligt med invandrare nu. Nu får dom sluta komma, det är ju inte som att dom tillfört något till detta landet, de bara kommer och tar våra jobb och gör ingenting alls" Detta samtidigt som de trycker i sig en kebab eller pizza eller, varför inte en hamburgare och tror på fullaste allvar att denna mat kommer från Lasse i Inre Bondkräkbyn. Att det är hans mammas recept. (Ok, nu generaliserar jag lite, men allvarligt, idioti skall behandlas med idioti, inskränkta människor förtjänar inte mer).

Hur kan man på fullaste allvar tycka att det är humant av oss att skicka Zaide 90 år tillbaka till sitt hemland när hon inte har något kvar där att leva för? varför? Jo, hon har inga egentliga skäl att bo här, inga egentliga skäl? Förutom att hela hennes familj bor här, att hennes barn, barnbarn lever här. Det enda hon har i sitt gamla hemland är den påsen med kläder hon bär på. Hur kan man tycka att det är humant att skicka bort föräldralösa barn som upplevt krig, fattigdom, svält på nära håll med ett gott samvete? Hur är det möjligt?

Du förstår min älskade son, det är en viss skillnad på att vara humanist och rasist. Jag är fortfarande för att alla skall få tycka och tänka som dom vill. Jag behöver inte tycka som alla andra. Alla andra behöver inte tycka som jag. Men, när man som person inte ser till människan som en enad och gemensam skapelse av gud, (nä, jag är inte troende men någonting tror jag väl på?)  utan särskiljer den på grund av deras hudfärg eller deras religion eller deras kultur? Då blir jag irriterad. Främst så blir jag ledsen. Hur kan man då ens gilla sig själv? Är inte alla människor skapade likadana? Det trodde då jag.

Jag trodde vi var skapade anatomiskt likadana. Att vi andades samma syre, att blodomloppet var likadant. Att vi fortplantade oss och födde barn på samma sätt. Att näsan, munnen, ögonen satt på samma ställe och fungerade likadant. Jag lovar, vi skiter till och med på samma sätt. Bajset ser dessutom likadant ut.

Så, åter till den egentliga frågan min son (ni vet om att han betygsätter mig sedan va?) Jag är för invandring i Sverige av humanitära, etiskt korrekta och för min egen nyfikenhets skull. jag vill att alla människor skall kunna ta del av och leva i Sverige. Mångfald berikar. Den största delen av all kultur kommer dessutom från andra länder än Sverige.

Sen skall du veta, att i livets start (dvs födseln) och i livets slutskede är det inte mycket som skiljer oss åt, vi behöver alla blöjor och vi blir alla matade.

Ja, jag vet att vi diskuterat detta många gånger min son. Jag är glad att du valde just detta, om än kontroversiella ämnet. Jag är ledsen att jag inte har så mycket att komma med förutom min egen tro på mänskligheten.

Bara för skojs skull så bifogar jag detta Youtube klipp, det liksom säger allt.

Noteras bör att varken Lasse i Inre Bondkräkbyn eller Zaide är verkliga personer utan är helt och hållet ett påhitt av min lilla skalle. Inre Bondkräkbyn existerar inte ens. Bara så du vet.