Sått frön (må så vara att det än så länge bara är en stackars fröpåse) så kan ju jag känna att lite kärleksbrev är på sin plats.
Jag försökte tvinga fram ett spontant kärleksbrev av min gode vän Mr J.S men det kändes som att det satt långt inne.
Ska det vara så?
Ska inte ens manliga vänner per automatik ställa upp och skriva lite romantik när man behöver det?
(så mycket för mitt genustänk och politiskt korrekta liv)

Nädu, det sista kärleksbrevet jag fick var när jag bodde i USA. För ganska exakt 21 år sedan. Vilken katastrof va? Det borde vara lagstadgat.

Trots att mina underbara ungar drar till sin pappa idag är jag på ett strålande humör. Trots att jag nattjobbar 5 nätter denna vecka. Trots att solen skiner och jag måste sova lite till.

Kärlek!