Mitt ex introducerade en ny internet sida åt mig. En sida där man gratis kan streama film och tv-serier. Det fungerar ypperligt att se film med telefonen dessutom. Vilket i sin tur innebär att jag ligger nätterna igenom och ser film och tv-serier. Jag kan inte sluta. Klockan blir 2, 3, 4 och jag tänker för mig själv: "bara ett avsnitt till, sen skall jag sova".

Det lyckas jag sådär med. Att sova alltså. När jag ÄNTLIGEN lagt mobilen åt sidan och försöker blunda så är jag i ett halvlevande tillstånd där fantasier blandas med de filmer eller tv-serier jag nyss sett i ett skumt, snurrigt virrvarr. Jag tycker det är bättre med böcker. Då blir man inte lika snurrig, inte jag iallafall.

Då och då när jag ligger där mittinatten och blandar fantasi och verklighet får jag uppslag på vad jag skall skriva om här. Jag lider ju fortfarande av någons slags inspirationsbrist. Inte för att jag inte har något att skriva, tvärtom, jag har massor att skriva om men inget som jag anser vara speciellt intressant för er att läsa om. Nå – jag läste någonstans att när man får en bra skrividé skall man försöka skriva ned den. Att det är bra att ha papper och penna liggandes på nattduksbordet. Jag har telefonen och skriver i anteckningar istället. Men – det som känns så himla läckert och smart där 05:00 på morgonen verkar mest sinnessjukt när jag läser igenom det på morgonen. Mestadels är det lösryckta meningar helt tagna ur sitt sammanhang. Som "Gad diggetti"? Hur tänkte jag där? Vad menade jag med det?

På jobbfronten står det stilla. Jag fick förlängt tre veckor iallafall. Det är nästan bara som att förlänga plågan. "Du får tre veckors frist, sen kan du börja leta efter lämpliga broar att leva under". Jag ringde en kvinna på rekryteringsenheten (som man tydligen MÅSTE gå genom nu för att få jobb, annat var det när jag var ung, då ringde man till det ställe där man ville jobba och sa: Hej, jag vill jobba hos er. Oftast så fick man det) som verkligen verkade ha vaknat på rätt sida. Med en kycklingglad röst meddelade hon mig att: Jomen, du har ju jobbat inom kommunen så himla länge och får ju snart en tillsvidare anställning här så du behöver verkligen inte oroa dig. Du får jobb snart igen.

Jag, som nästan stod på en stol med en snara runt halsen, redo att närsomhelst sparka undan stolen, blev föga tröstad av hennes ord men fick iallafall tummen ur och ringde några ställen ändå. Även om man MÅSTE gå genom rekryteringsenheten. Vilket jäkla påhitt va?

I övrigt så händer det inte mycket i mitt liv…

Visst har jag berättat för er om mina darlings som hänger hemma hos mig alltsomoftast? Nå – en av de vackra har en pojkvän som verkligen ogillar min fascination för fasta tvålar. Jag tycker om att hålla något fast i min hand som gör mig ren. Det ger mig en känsla av tillfredsställande. Tolka detta som ni vill. Nå – varje gång han går på toaletten så kommer han ut och viskar till mig, lite som i förtroende att: "visst är det lite äckligt med fasta tvålar Linnéa? Tänk dig alla bakterier som frodas och växer på dom, dessutom så luktar de nästan ingenting heller…En vacker dag så köper jag en pumptvål åt dig"

Not to worry kära prospekt, jag har köpt en pumptvål som numera huserar på den lilla toaletten. Du skall även få en egen handduk tänkte jag. Jag skall brodera in ditt namn på den så att ingen annan törs använda den. Allt för fina vänner. På den stora toaletten återfinns den fasta tvålen.

Med detta så säger jag hej!