Vår älskade SmillaBäjbi har befunnit sig i ladan alla dessa dagar. Vilket vi iofs förstod första gången då hon kom hem med sågspån på ryggen och ett saligt uttryck i sitt vackra ansikte.

Tydligen så drar herrarna i stallet (eller, nu var det tydligen bara en gubbe kvar där) så mycket för hon är bara hem och äter, jamar och sen vill hon iväg igen!

Ja, det går väl över snart antar jag.

Nu när jag har arbetat några nätter så har i alla fall hemmet total kollapsat. Ingen tvätt har blivit vikt. Hallen (som jag storstädade för bara ett tag sen) är ett katastrofområde igen…och så vidare i all oändlighet.

Jag undrar lite över det där? Kan det vara så att det verkligen bara är jag som ser att vi har 4 IKEA säckar med tvätt som behöver vikas? Har jag utrustats med någon slags övermänsklig syn som ingen annan i familjen innehar? Ja, det måste nog vara så.

Så nu…nu tänker jag städa, vika tvätt och göra andra roliga små saker som vi med övermänsklig syn kan roa oss med.