Trots att jag är ordentligt påklädd. Trots att jag tog en lååång härlig promenad för att värma upp den gamla kroppen. Så fryser jag.

Jag hävdar fortfarande att det är Skitluftvärmepumpen vi köpt som är boven. Den var skitdålig förra vintern och är om möjligt ännu sämre detta året. Bli inte lurade, köp ingen IVT-pump!

I kväll så lagar jag en underbart god Jägargryta med älgkött i. Egentligen så skall det vara kantareller i men av någon outgrundlig anledning så har vi slut på det.

Nej, det är svårt att skriva någonting när fingrarna är stelfrusna och näsan blå. Nu tar jag och springer nå´t varv runt omkring i huset för att få upp värmen…

*Hutter*

Ja, nu sitter jag här och väntar på att få bli inropad…Minst en timmes väntetid var det sa kvinnan bakom disken.

Vet ni vad? De har samma kaffe här på AF som de har på jobbet:-)

Min lycka är total.

I dag är dessutom andra dagen utan snus. Eller, om jag skall vara helt ärlig, jag tog en i går..Men ingen idag. Det bådar gott för framtiden.

OM och om och om igen…Så gör jag det.

Vaddå? Jo, tar med mig mina barn för lite handling på Ica Maxi!

Varför? Jo, jag har ju den där bilden av mig och mina små änglar som strosar omkring och mina älskade små (lugna) barn håller varandra i handen och lyssnar på vad deras underbara mor säger.

Varför kan jag inte förstå att mina barn faktiskt inte är kompatibla med affärer? Det blev ju inte ett dugg lättare av att vi träffade Fru Alperud, Hennes K.E och deras små ljuvliga barn. Deras barn var fortfarande ljuvliga, mina Ohängda små fick för sig att de skulle imponera vilket endast resulterade i att Alperuds onga stod med hakorna ned till naveln medans mina sprang omkring och betedde sig som om de fick betalt av maxi för att leva om, ligga på golvet, springa omkring eller för all del slåss!

Ja, så här är det att vara mig!

Nästa gång så SKALL jag lämna barnen hemma. Eller…De kanske har lärt sig till nästa gång???

Nytt år. 2010!

Ja, så sitter man här.

Vad kommer att hända detta år då?

Om jag fick önska och mina önskningar gick i uppfyllelse så skulle detta året se ut så här från och med måndag:

1) Jag går på arbetsförmedlingen på måndag, de ser min enorma potential och skickar genast ut mig på roliga och stimulerande arbetsmarknadsåtgärder/praktik. Eller att jag får ett av de nära 100 jobb jag redan sökt!

2) När jag då har fått min praktik ( eller jobb då) på detta enormt roliga ställe så inser de att de INTE kan klara sig utan mig och anställer mig efter bara en veckas praktik (det är tillåtet att önska sig vad som helst).

3) Med en ganska så hög och bra lön såklart, en massa bra förmåner skulle sitta ganska bra också.

4) Jag reser iväg på en kurs och lär mig oerhört mycket.

5) Jag ger ut en bok som genast når topplistan. Säljer hur mycket som helst och blir oerhört uppskattad.

Ja..Detta är väl inte för mycket begärt?

Men, eftersom jag är realist så tror jag ju inte riktigt att livet blir på detta sätt, inte efter bara ett år i alla fall. Men, alla har rätt att drömma…

Medan jag ändå är inne på drömmar så kan jag ju fortsätta mina förhoppningar om det nya året med att jag hoppas att min son kommer in på hans drömutbildning. Att Noahs fot läker som den skall, Att Ebbe och Alfred fortsätter att vara de underbara ungar de är.

Att min man fortsätter vara den han är och att hans drömmar går i uppfyllelse. Att mina vänner får det dom vill och önskar sig. Att min övriga familj fortsätter att vara just så underbara som bara de kan vara.

Att mina systerdöttrar vinner danstävlingarna de är på i Holland just nu!

Inga omöjliga förväntningar med andra ord 🙂

Nu, stundar nyårsdagsmiddag med min familj.

Kram!

Makens farmor gick bort 2008.

Hon var en otrolig karaktär och en enastående kvinna. Hennes födelsedag var den 31 / 12 och hon sa alltid att det bästa med att fylla år på nyårsaftonen, det var att ALLA firade hennes dag med raketer och pompa och ståt.

Förra Nyårsaftonen var första året som hon inte längre fanns vid liv och vi i vår familj hade tänkt fira henne ändå, hedra henne med att skicka upp ballonger. Nu hann inte vi det året, men en del av den övriga släkten gjorde det. I år ville verkligen vi göra det så just före tolvslaget utkämpades denna kamp emot snöstormen.

Av fyra ballonger så flög två stycken. Men de två som flög…Ja, det var makalöst otroligt vackert.

Maken och Jonas kämpar.

Nej, denna ballong ville inte.

Ytterligare en ballong…

Som faktiskt flög…Nu syns den knappt men den är där!

Nu…har vi gjort sista årets shopping på Maxi och vi är redo för det nya året.

Vi skall bara duscha, klä på oss, (Gahhh, vad skall jag ha på mig? Naket? Är det ett alternativ? Nehepp, kommer läkarna i vita rockar med vita bakåtknuta tröjor då? Herregud, vad får man göra egentligen?) tvinga barnen att vara lika glada och förväntansfulla som vi är sen, så kan årets sista dag starta ordentligt.

Det nya året…det KOMMER att bli betydligt bättre än vad detta varit. Jag vet det.

Alla mina underbara ungar med tillhörande flickvän!

GOTT NYTT ÅR!

Nyårslöften…

Varje år så lovar man en massa saker som man är garanterad att bryta efter bara några månader. Jag har haft ett stående nyårslöfte att gå ned i vikt ända sen urminnes tider. I år så skall jag inte lova det. Det är jag ju redan på väg att göra, jag bara fortsätter på samma väg som jag påbörjat. Det får ta tid men sakta så kommer jag dit. Till ett normaltillstånd.

I år så skall jag försöka att göra mitt nya liv ännu mer hälsosamt, jag skall försöka sluta snusa. Snusandet är ett bök och ett stök och vansinnigt beroendeframkallande. Jag läste någonstans (rätta mig om jag har fel) att snusningen är många gånger mer beroendeframkallande än rökning.

Så, varför började jag då snusa?

Ja, det kan man undra, en klok tjej som jag? Det var faktiskt min första "riktiga" pojkvän som gav mig min första snus, inne på Galaxen (om det nu finns någon som kommer ihåg det stället?). Jag kommer ihåg att jag satt i hans knä, medans han rullade en liten, liten boll av sin General lössnus och  när den väl började rinna så började jag kräkas. Ändå så fortsatte jag.

Korkat va?

Jag upptäckte nämligen påssnuset…vilken grej.

Att sluta snusa vid graviditet eller amning har inte varit så svårt, men att sluta bara för min egen skull? Nej, det har jag inte velat. Förrns nu.

Så, mitt nyårslöfte är detta:

Jag Lovar och svär att jag skall FÖRSÖKA sluta snusa, fixar jag det inte så har jag inte brutit något nyårslöfte. Fixar jag det så "Hurra" för mig!

Vad har ni för nyårslöften?

I dag sorterar jag bort skräp, plockar bland mina papper. Tittar ut genom fönstret och kikar på utsikten från fönstret. Tänker att jag borde gå över på personalavdelningen och be om Anställningsintyg till A-kassan.

Skickar lite mail för sista gången.

Käkar lunch på mässen för sista gången. Tänker att detta blir nog bra det, ändå.

Jag satt med underhållande sällskap i en annars ganska så julledighetstom mäss. Pratade om allvarliga saker som IKEA batteriers vara eller icke vara. Vi kom fram till att IKEA batterier skall man nog bara använda till fjärrkontroller, om ens det.

Går trappen ned från avdelningen för att ta en kopp hemskt automatkaffe (som jag tyvärr blivit beroende av) för sista gången…Sippar i mig det heta kaffet som egentligen borde ge mig magsår bara genom att lukta på det.

Staplar alla mina fina högar ordentligt en sista gång…rensar bort onödigt skräp från datorn. Sorterar, plockar, trixar.

Ser ut en sista gång genom fönstret.

Tänker…Jaha. Det var det här!

Vad nu då?

Går alla tre trapporna ned, diskar mina kaffekoppar, surrar med "gubbarna" på "Blå".

Knappar ut mig, lämnar in min telefon, mitt passerkort. Pratar lite i receptionen med flickorna som sitter där.

Öppnar entrédörren och går mot min man som hämtar mig idag.

The End!

I vårt Obbolianska hem så råder det en viss existentiell förtvivlan.

Alfred, vår nyblivna femåring har många frågor om Gud och vi försöker så gott vi kan  lära honom om Gud, även om vi inte är troende själva. Någonstans på vägen så tror jag att Vår lille Alfred tappar bort oss och blandar in sina egna teorier. Alfred kan naturligtvis svaret på de flesta frågorna själv.

I kväll, innan han lade sig för natten så lät vår konversation ungefär så här:

– Alfred, vem är Gud och vem är Jesus?

–Gud och Jesus är samma person förstår du, svarar den lille guldlockige prinsen med de ljusblå ögonen.

–Ahaaa, säger jag och hans far och fortsätter, –Men Alfred. Vi trodde att Gud var en person och Jesus en annan person?

–Åååhhh, frustar Alfred över hans föräldrars totala brist på kunskaper inom ämnet gud.

Det är så här förstår ni:

Gud och Jesus är samma person. Deras pappa är osynlige mannen och deras mamma Jungfru Maria är egentligen en häxa som har förvandlat Gud till en ljusstake. De bor tillsammans i ett hus gjort av gräs som återfinns hemma hos Alfreds mormor. Nästa gång vi är där på besök så har Alfred lovat att visa oss vart Gud (a.k.a lampan), Jesus och Häxan Maria bor. Där bor även deras pappa, den osynlige mannen. Vi kan inte se honom, men Gud/Jesus kan. Häxan Maria är en snäll häxa. Men, hon kan trolla.

Tids nog så reder han säkert ut begreppen.