…och jag har ingen aning om vad jag vill förmedla till er läsare.

Snart stundar julen och jag har inte köpt en enda julklapp! Nackdelen med att ha en stor familj och många barn som är födda i December är att det blir liksom kaka på kaka när det kommer till julklappar!

Vår Decembermånad ser ut på följande sätt:

9/12 – Min bror fyller år

12 / 12 – Min far fyller år

21/12 – Min bebis fyller år

28/12 – Min störste kille fyller år

30/12 – Min mor fyller år.

Sen har jag lite kusiner och vänner som fyller år lite varstans i december!

Lägg dessutom till Lite luciafirande här och där, julfester med jobb och vänner, Julafton och pricken över I:et : Nyårsafton så förstår ni att December är en hektisk månad för oss!!!

Inte för att jag vill gnälla…Det är nog samma sak för de flesta familjer. December ÄR en hektisk månad (om än en mysig månad).

Även om jag varje år i januari lovar mig själv dyrt och heligt att jag "Detta år skall jag börja med julklapparna tidigare" Så händer det bara inte. jag har inte tid!!

I år har jag dessutom inte en aning om vad jag skall köpa till alla!

Finns det någon vänlig själ därute som kan ge tips på vad man köper till pojkar i åldrarna 5 – 15 år så blir ingen gladare än mig!

håller nästan på att explodera.

Ont, ont, ont!!!

Ve och fasa, tänk om barnens sjuka smittat mig? Tänk om jag är tvungen att ligga nerbäddad i en hel vecka? nej. Jag vägrar. I just wont do it!!!!

Skicka över lite friskpiller och tabortdummabassiluskermedusin till mig är ni snälla!

Symboliskt ihopsatt i ett vackert armband är min son numera stolt innehavare av Godhetens fem pärlor!

För er som inte bor i Holmsund-Obbola så kan jag meddela er att barnen i vårt lilla samhälle får lära sig om De fem pärlornas olika egenskaper.

Nummer ett ut är: Tålamodets pärla.

Nummer två är: Ärlighetens Pärla.

Nummer tre är: Vänskapens Pärla

Nummer fyra är: Hjälpsamhetens Pärla

Och sist, men absolut inte minst är Pålitlighetens Pärla!

Om alla dessa olika egenskaper får barnen lära sig mer om i skolan och avslutningsvis så är det en vacker ceremoni i Holmsunds kyrka där de emottar armbandet.

58 högtidliga, stolta och underbara barn som nu lärt sig vad detta innebär.

Antingen så lyssnar jag inte på vad min man säger, eller så har det flyttat in en vaxpropp lika stor som Mount Everest i mina små öron (vilket tror ni på?).

Maken skulle ju på julfest i morgon, på droskan hade jag för mig. Tydligen var inte fallet så. Han skall till Ö-vik?? Jaha…Det innebär att han inte kommer hem förrns på lördag. Om jag har tur!

Jag funderar på om jag skall gå en kurs; "lär er att kommunicera i familjen". Eller varför inte: " Detta säger ni till varandra, egentligen"

Vet ni av någon sådan kurs? Maila mig:

honsomintelyssnarpå[email protected]

Otäcka saker händer i alla familjer. Vare sig det är "bara" otrevliga saker som relativt enkelt går att lösa eller om det är riktigt, riktigt otäckt. Saker som man helst bara vill krypa ned under täcket och låtsas som om det aldrig hade hänt! Vilket faktiskt inte går.

Det jag lär mig av allt det onda, det är att aldrig ta saker för givet, att uppskatta det man har. Att det liv man har är en gåva och skall användas väl.

Sorgsenheten har följt mig i dag som en dimma och jag försöker att fokusera på det positiva men vissa saker gör att man har svårare att andas rätt. Att låta andra tokiga saker rinna av som vatten på en gås.

Till alla de mina, jag älskar er…alltid och oavsett!

hur skriver ni?

För egen del så envisas jag med att skriva Thé. Jag vet inte varför men jag tycker det ser bättre ut.

På tal om Thé, en av mina äldsta vänner har föräldrar som är döva och en gång i min ungdom så tog jag mig upp till Luleå (där han pluggade för tillfället). Jag kan inte mycket teckenspråk utan jag kan bokstavera mitt namn hjälpligt. Efter några öl ute på stadens pub så var jag helt plötsligt en stjärna på att förstå teckenspråk, vi förde ( i mina ögon i alla fall) lååånga konversationer om allt och ingenting. Om hans far förstod något, det vet jag inte, han höll i alla fall god ton och sa ingenting.  

Nå, i alla fall på morgonen efter min ankomst så frågade hans far något och jag kunde för mitt liv inte förstå vad han menade. Han tecknade två bokstäver, han nästan skrek ut ordet Thé men jag fattade ingenting.

Till slut så var vi tvungen att väcka vännen för att fråga vad hans far möjligtvis kunde vilja mig så där tidigt på morgonen. Han tittade på sin far, tittade på mig och sa:

– Men herregud, han frågar om du vill ha Thé!

Det borde jag ju ha förstått eftersom jag var en sån stjärna på teckenspråk…

Numera så låtsas jag aldrig som om jag förstår teckenspråk…jag kan bokstavera mitt namn,hjälpligt!

That´s it!

Snart tror jag faktiskt att sjukdomstiden börjar dra sig mot sin ende. Jag var till vårdcentralen med Alfred i dag (har ni noterat att jag försöker att inte skriva Affe längre? Jag är en uppmärksam mor)där det konstaterades att det är öroninflammation som den lille gossen har. De tänker dock inte göra något åt den så länge som han inte har högre feber och det verkar som om den kanske kan läka ut av sig själv. Han har en konstant feber på ca 38 grader vilket i sig faktiskt är hanterbart.

Jag har dessutom hunnit med att skälla på apotekspersonalen idag. Japp, sån är jag. Alfred vägrar i sten att ta någon slags medicin överhuvudtaget och jag VET att det finns alvedon tuggtabletter som iofs inte är någon smaksensation, men bättre än att ge flytande, tabletter (som han kräks av) eller suppar(det känns som ett övergrepp nu när han är så stor). Nå, väl i alvedonhyllan så finner jag bara tuggisar för barn från 12 år och uppåt!

Jag vänder mig om till den stackars intet anande kassörskan och gapar:

–Vad är detta för skämt, finns det inte tuggalvedon för mindre barn? Det är väl ändå dom som behöver det mer? Större barn kan ju oftast…Osv.

Jag ser hur kassörskan blir rödare och rödare i ansiktet, nästan skakar och säger med återhållsam röst:

–Det finns ju för mindre barn också!!!

Kommer fram till hyllan och visar mig i våningen under att där finns all medicin för de lite mindre barnen!

Oops!! Japp, då fick jag stå där med skammen och be så hemskt mycket om ursäkt!

Så Apoteksdamen i Holmsund: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt en än gång. Förlåt, förlåt, förlåt!!

vad tror ni? Behöver den klippas igen?:-)

Det känns nästan som det!